Gryningsfolket – de kristna
Kristendomen grundades inte förrän efter Jesu död och det var inte heller lätt att vara kristen vid den här tiden. Judarna hade haft sin religion i nästan 1800 år när Jesus föddes, därför var den religionen väl etablerad i romarriket. Det största hotet mot kristendomen kom också från judendomen. Och det berodde på flera orsaker. En är att judarna anklagade de kristna för att be till fler än en gud. Det vi kallar för treenigheten. Sedan var de förargade över att de kristna påstod att Jesus var konungen och frälsaren.
Att frälsa kunde bara Gud göra. Gud var också konungen – inte Jesus.
När Jesus missionerade bland folket så bröt han medvetet mot den judiska lagen för Han tyckte att lagen skulle vara till för människan och inte tvärtom. Naturligtvis blev judarna ännu mer arga på Jesus och kallade honom både för lurendrejare, bedragare och blasfemiker. Det ogillades också av judarna att Jesus ofta vände sig till de sämst ställda och utstötta i samhället. Fast Jesus menade att det ju var dem som i första hand behövde få känna kärlek och få syndernas förlåtelse så de kunde omvända sig. Varför skulle Han tala till de som redan var omvända?
Nåväl, tiden efter Jesu död var kaotisk för de kristna. De blev förföljda, fängslade och många blev avrättade. Paulus var en av dem som till en början förföljde de kristna, men det var innan han fick sin omvändelse. Trots allt så lyckades man samlas i hemlighet och ha sina bönestunder. Antingen var det sent på kvällarna, eller så träffades man som oftast i gryningen åt öster. Och det är därför man säger att de första kristna var ett gryningens folk.
Var träffades man då?
Det var på platser man visste att ingen annan gärna gick till. Ibland var det nere i gravvalven, de så kallade katakomberna. Ibland kunde det vara på någons gravplats. Där offrade man något djur och sedan bad man tillsammans. Den tidiga judendomen och kristendomen var nämligen en offerkult men den typen av offrande försvann senare.
I början vände sig de tidiga presbyterianerna, som prästerna kallades då, till de judar som trodde på samma Gud men inte ville omskära sig. De blev tacksamma och tog emot Jesu ord.
Allt efter som kristendomen växte började man att resa runt och tala till de som inte hade kunskap om Jesu ord. Dessa fick gå i speciella ”skolor” för att lära sig vad kristendomen innebar. Inte sällan varade denna studietid i över 5 år! Eleverna kallades för katekumener, och motsvarigheten idag kan man säga är konfirmanderna. Som avslutning blev man upptagen i den kristna församlingen och det inföll alltid i påskatid. Då blev samtliga förhörda, sedan fick de döpas som på den tiden var att man klev ner i en stor dopgrav. Man fick svära sin trohet till Gud, Fadern, Jesus och den Helige Ande. Dessutom fick man avsäga sig all ondska.
När man klev upp på dopgravens andra sida var man upptagen och det nya livet hade börjat. Då var man ren och fri från synd. Och detta innebar att skapelsen hade tagits en ny början, ett recapitulatio. Det är detta som kallas för genesismotivet. Genesis betyder början.