Genesis – eller Första Mosebok, handlar om begynnelsen, början till allt. Den berättar om hur Gud skapade universum och att Han gav sitt löfte att ta hand om sitt folk. Första Mosebok är också två böcker i en. Den första delen handlar om urhistorien, det vill säga hur Gud skapade ljus och mörker, land och hav, växter och djur. Och till sist hur han skapade människan. Den andra delen berättar om Abraham, Isak, Rebecka, Jakob och Daniel, de som är Israels tidiga fäder och mödrar, och vilken viktig roll de har för både judendomen, kristendomen och islam.
Urhistorien är också den historia som ligger till grund för frälsningshistorien vilken löper som en viktig röd tråd genom hela Bibeln. Skapelsemyten är också indelad i två delar. I den första får vi veta hur universum skapades, i den andra får vi bland annat lära känna Adam och Eva, och den listiga ormen.
Gen 1:1-2
”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var tom och öde, djupet täcktes av mörker och en Gudsvind svepte fram över vattnet.”
Så börjar Bibeln sin fantastiska berättelse. Kaos – mörker, inget liv – öde och tomt, detta är världsbilden av kosmos (jorden) vid tidens upprinnelse. Det var i detta rådande tillstånd som skapelsen enligt Bibeln tog sin början genom att ”en Gudsvind svepte fram över vattnet”. Enligt den gammaltestamentlige betydelsen hör vatten ihop med kaos, oordning och ondska. Gud sa sedan: ”ljus, bli till!”.
Genom att då skilja ljuset från mörker på den första dagen bringade Gud ordning och skapade gränser mellan gott och ont. Varandras motsatser. Men dag och natt har också gett oss tiden. En vecka är sju månvarv, en månad är fyra veckor osv.
Kanske var det så här det såg ut?
Men skapades verkligen allt på sex dagar? Vad en dag i Guds tideräkning motsvarar mot vår tid mätt vet vi inte. Det som däremot är viktigt att förstå är vilket budskap det egentligen handlar om, och varför skapelseordningen ser ut som den gör.
Skapelseordningen på 1 vecka?
- Dag 1: Ljuset blev till och skildes därefter från mörkret
- Dag 2: himlavalvet skapades och skilde vattnet som var under det (hav) och vattnet som var ovan (regn).
- Dag 3: Men det kunde ju inte bara vara vatten överallt så Gud bestämde sig för att vattnet under himlen skulle samlas till bestämda platser så jorden blev synlig. Vattnet kallade han hav. Men jorden var öde och därför skapade Han buskar,träd, och fröbärande växter som skulle bli gröna och lummiga.
- Dag 4: Nu skapas solen, månen och stjärnorna
- Dag 5: Fåglarnas och havets varelser blir till
- Dag 6: Människan skapas till Hans (Guds) avbild, jordens alla marklevande djur blir till.
- Dag 7: Vilade Gud och är därför Sabbatsdagen, eller vad vi kallar det för, vilodagen
Det finns många som anser att skapelseordningen ser lite underlig ut. En vanlig åsikt är att när Han skapade ljus och skilde detta från mörkret så måste ju också stjärnor, månen och solen ha skapats i samma ögonblick. Hur kan det annars vara skillnad på ljus och mörker?
Det är en bra och logisk fråga att diskutera vidare med.
Dag 1: ljus som skiljs från mörker
Dag 4: Nu skapas sol, måne och stjärnor
Dag 2: Himlavalvet skapades, liksom vattnet över (regn)och under (hav) separerades
Dag 5: Fåglarna skapades
Dag 3: Land och hav delades. Buskar, träd och andra fröbärande växter skapades
Dag 6: Människan skapas till Guds avbild
dag 7: Vilodagen eller Sabbat
Utifrån ett bibliskt perspektiv ger det oss denna världsbild:
- Gud råder allena (ensam) och det finns ingen annan Gud än han. Detta kallas med ett annat ord för monoteism. Det vill säga tron på en enda Gud
- Genom särskiljandet av skapelsen (ex. natt och dag) så vidmakthålls dessa företeelser för vad det är skapade till. Med det menas att de har sin egen funktion i skapelsen genom att vara just exempelvis dag och natt. Men att de endast genom Guds makt kunnat möjliggörats denna egenskap.
- Kosmos/världen fick sin ordnade struktur och gick från ett kaos till en lagbundenhet.
- Vi fick tidsbegreppet. Genom att skilja på ljus och mörker fick vi också tiden, det vill säga dag – natt, där dag och natt blir ett dygn.
- Gud skapade gränser mellan det som är gott och ont
- I och med att människan är skapad efter Hans avbild, är Hon också skapad att råda över allt det skapade. Hon har dessutom en skyldighet att inför Honom redovisa denna förvaltning
- Vi upplever skapelsen oavbrutet. Inte bara genom dygnets rytm, utan också genom årstidens växlingar, födelse – död, för att nämna några exempel
Gen 2:4-4:26
Den andra skapelseberättelsen är lite annorlunda. Där förekommer det inget kaosvatten, istället beskrivs jorden som en torr och steril öken utan växtkraft. Fast Gud tyckte att det fattades något så han tog en bit av den leriga jorden och formade den till en människa som han sedan ”blåste” liv i. Efter det planterade han en ”trädgård” österut, i Eden, och där satte han människan han hade gjort och gav honom namnet Adam. Adam är hebreiska och betyder kung och just människa.
Mitt i all grönska stod livets träd, ett mullbärsträd som gav kunskap om gott och ont. Adam levde där och brukade jorden som han hade blivit tillsagd att göra, fast då Gud såg att han var ensam och behövde hjälp satte han Adam i en djup dvala. När Adam sov tog han ett revben och fyllde sedan igen hålet med kött. Av revbenet byggde Herren Gud en kvinna som han gav namnet Eva och förde fram henne till Adam som då sade:
Gen 2:23 ”Den här gången är det ben av mina egna ben, kött av mitt kött. Kvinna skall hon heta, av man är hon tagen”.
Det är därför en man lämnar sina föräldrar för att leva med sin hustru, och det blir ett, som prästen brukar säga när två gifter sig. Eva på hebreiska är Chawa och innebär ungefär urmodern, livgivaren.
Både Adam och Eva var nakna men ingen av dem kände någon blygsel, för de visste ju inte om vad blygsel var för något och varför man skulle vara blyg. Fast det fanns en som visste, den listige ormen. Han frågade kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta något från trädet?”
Visst fick vi äta frukt, menade kvinnan, så länge det inte var från livets träd, för då kommer vi att dö. Ormen ringlade lite och sade: ”Ni kommer visst inte att dö! Men Gud vet, att för den som äter från livets träd så öppnas ögonen och ni blir gudar med kunskap om gott och ont.”
Eva stod och tittade på trädet som lyste med sina frestande frukter, så kunde hon inte längre motstå utan tog en frukt. Sedan gav hon Adam en frukt också. I samma stund som de hade ätit av frukten så öppnades deras ögon och de fick syn på sin nakenhet. Snabbt letade de efter stora fikonlöv som de spände runt midjan för dölja sin kropp.
Senare i kvällsbrisen hörde de Herren komma vandrande i trädgården och de sprang för att gömma sig. Men Herren ropade på mannen:” Var är du?” Adam klev fram och menade att han gömde sig av rädsla för han var ju naken. Herren sade då:”Vem har talat om för dig att du är naken?”
Adam kunde inget annat än att berätta att Eva hade gett honom en frukt från livets träd och att de båda hade ätit av frukten. När Gud fick höra detta vände han sig till kvinnan och frågade: ”Vad är det du har gjort???!” ”Det var ormen som lurade mig”, kunde bara Eva säga till försvar.
Då det gick upp för Gud att de verkligen hade ätit av den förbjudna frukten blev han arg. Som straff gjorde han att alla män hädanefter skulle få slita sitt anletes svett för brödfödan. Kvinnan ska sedan dess alltid föda barn med smärta. Och ormen, den dömdes att för alltid få ligga på magen och kräla.