365 Days in Life

Apokalypsen – uppenbarelsen och slutet

Johannes uppenbarelse är Bibelns sista bok, och här fullbordar Gud det verk Han en gång skapade.

Jesus är centralgestalten, inte som den lidande tjänaren eller det människoblivna ordet, utan som domare och krigare till Gud.

En Apokalyps är en skrift som beskriver den sista striden mellan Gud och Satan. Det är en kosmisk strid där Gud direkt ingriper för att besegra ondskan.

Skildringarna ur uppenbarelseboken är uppenbarelser som Johannes fick av Gud, och är efter det förmodligen nedskrivna i slutet av kejsar Domitianus styre, senast år 96 e.kr. Apokalypsen brukar med ett annat ord också kallas för domedagsboken.

Apokalypsen börjar med att Gud förkunnar sig vara A och O (Alpha och Omega), med det menar Han att Han är, har varit och alltid kommer att vara allhärskaren. Han förkunnar sin återkomst i bland annat sju brev till sju olika församlingar. Dessa församlingar är:

• Efesos
• Smyrna
• Pergamon
• Thyatira
• Sardes
• Filadelfia
• Laodiekia

En del av namnen känner Ni säkert igen, andra inte. I Smyrna fanns en biskop som hette Polycarpus, och han har en stor betydelse för Europas kristnande. Man brukar säga att vägen till Europas kristnande började med Johannes i Jerusalem via Polycarpus i Smyrna till Iraeneus i Lyon – Frankrike.

Johannes fick skåda in i himlen och se Gud sitta på sin ”himmelska” tron, omgiven av 24 andra troner. Här fanns också en bokrulle som var förseglad, låst, med sju sigill. Fast vem skulle få öppna boken?

Jo, den som var värdig nog. Nu var det så att ingen på jorden, under jorden eller i himlen, var det utom ett lamm.

Vad då lamm undrar ni säkert nu? Ett lamm kan väl inte läsa, ännu mindre öppna bokrullar?

Det är viktigt här att veta att i Bibeln använder man sig ofta och mycket av något som kallas för metaforer. Det är liknelser till något, stort eller litet, gott eller ont, eller något annat, både till utseende men också till en speciell karaktär och personlighet. Så lamm här har en helt annan betydelse än djuret lamm, ändå vill man ge den som får bryta sigillen samma egenskaper som ett lamm har. Oskyldigt och rent, och det är därför det står att ett lamm får bryta sigillen.

Sigillen bryts, ett efter ett, och vid varje av de fyra första sigillen framträder en häst. Fast när det sjätte sigillet brutits utlöste det en jordbävning som skakade jorden och solen blev svart, månen blev som blod och himlens alla stjärnor föll ned på jorden. Lammet öppnade det sjunde sigillet och det blev alldeles tyst.

Nedanför Gud stod det sju änglar och Han gav dessa en varsin basun att blåsa i. En basun är ett slags horn. En ängel tände rökelse på ett altare och tog sedan ett rökelsekar som han fyllde med eld från altaret. Då han kastade ner karet på jorden blev det åska, dån, blixtar och jordbävningar.

Så började änglarna blåsa i sina basuner. När den första stöten hördes föll hagel och eld, som blandades med blod, ner på jorden och en trejedel av träden, jorden och allt gräs brann upp. Den andra ängeln blåste och det var som ett brinnande berg slog ner i havet och en tredjedel av havet blev till blod, en tredjedel av allt levande i havet dog och en tredjedel av alla skepp gick under.

Så här höll det på vid varje basunstöt. Och vid den femte stöten såg Johannes i sin uppenbarelse en stjärna som hade fallit ner på jorden. Till den stjärnan gavs en nyckel ner till avgrundens brunn.

Mellan den sjätte och sjunde basunstöten inträffade detta:
En väldig ängel klev ner från molnen med en regnbåge kring sitt huvud.

I sin hand höll han en öppnad bokrulle.

Ängeln klev ut i havet och ”svor” (som när man på heder och sanning svär en ed, alltså det är ingen svordom det handlar om här) med en ”dundrande” röst till Honom som lever i evigheters evighet och som skapat allt (Uppenbarelseboken 10:7-8):

Tiden är ute! I de dagar då den sjunde ängeln höjer sin röst och låter sin basun ljuda har Guds hemlighet fullbordats enligt det goda budskap han gett sina tjänare profeterna.

Det är en rannsakan från himmelen själv som pågår med bland annat plågor, eld och domar som avkunnas för de som förkastat Herrens ord. Så faller staden Babylon och det hörs segerjubel från himlen. Slutligen binds draken för tusen år och slutstriden kan börja.

Draken är ingen mindre än ormen från urtiden, nämligen djävulen och Satan. Draken kastas ner i avgrunden och blir inlåst för att han inte ska kunna förföra människorna på 1000 år.

Fast efter de tusende året får han komma loss en liten stund, därefter måste han återvända ner i avgrunden.

Det är härifrån vi säger att Satan är dömd att i 1000 år sitta fängslad, och att han under den korta tid på jorden, däremellan, söker sig en brud. Fast det är en helt annan historia!

Livets bok öppnas, och vad står det i den?
Jo, en ny himmel och en ny jord är skapad. Jerusalem är ”lammets” hustru. En flod med livets vatten rann från Guds och lammets tron. Och vid sidorna om denna flod stod livets träd full att frukt.

I avslutningen av uppenbarelseboken säger Johannes att det är han som har hört och sett detta. Han menar att de som ger Gud sitt ord och tro, dem ska Gud belöna tillbaka. Men de som på något sätt tillfogar Gud lidande, ja den ska få lida tillbaka.

Bibelns fem absolut sista ord är dessa (Uppenbarelseboken 22:21):

Nåd från Herren Jesus åt alla.

Förstod Ni innebörden i apokalypsen?

Om Ni inte gjorde det så är ni inte ensamma om det. Uppenbarelseboken har förbryllat människor i alla tider. I sin text vill den dels trösta men också varna sina läsare. Den kan rent ut sagt verka mycket otäck.

Uppenbarelseboken är tuff!

Här handlar det ju faktiskt om att skapa gränser mellan de goda och onda, även bland döda som levande. När domedagen kommer ska alla, levande som döda få stå till svars inför Gud. De döda ska stiga upp ur sina gravar, och tillsammans med oss andra levande samlas alla inför den yttersta domen.

Fast Herren är en rättvis domare. De som förkastat Honom får återigen en chans att omvända sig i det godas tjänst för att tro på Honom. Väljer de att inte göra det så kommer de inte heller att få ta del av den ”nya världen”.

Tanken med hela den ”nya” världen i uppenbarelseboken är att människorna ska leva i harmoni och fred, och i kärlekens anda med varandra. Vilda djur och tama djur ska kunna beta sida vid sida. All ondska ska fördrivas till fördel för kärleken. Med andra ord, skapelsen som den var tänkt från början får en ”omstart”. Och denna gång ska denna skapelse bestå.