Det här är en kortfattad fördjupningstext i religionsvetenskap (religionsantropologi, religionssociologi).
Vad är egentligen religion? Vad står det för och hur uppkommer en religion? Måste man ha en ”tro”?
Dessa frågor är bland de mest frågade inom religion- och religionssociologins värld. Ja, vad är det som skiljer en religion från att inte vara en religion? Först ska vi titta lite närmare på det som man kan finna inom alla religioner, nämligen:
- Det ska finnas erfarenheter – både individuella som i grupp.
- Gemenskapsformer som delas med varandra
- Teorier – dvs, en uppfattning om hur världen ser ut, mytologiska förklaringsmodeller, olika förklaringar till varför saker går bra eller dåligt
- Begrepp som antingen är gemensamma och/eller samma med de övriga i gruppen
- En ideologi – det betyder att ha en trosföreställning på något
- Etiska värderingar som talar om vad man bör/inte bör göra och varför man skall göra på ett visst sätt
- Religiösa företeelser – hit räknas mirakel och sådant som är av ”övernaturlig eller gudomlig” natur
Det man lätt upptäcker är att dessa punkter likaväl skulle kunna beskriva t ex en idrottsförening, ett gammeldansgille eller en annan sluten förening. Såvida man bortser från den sista punkten. Och det är därför som alla punkter måste finnas med för att man ska kunna skilja på vad som är religion och inte.
Det finns organiserade föreningar där själva upplevelsekänslan kan liknas ”helig”, man kanske har riter som påminner om religiösa ritualer. Är då inte det en ”slags” religion? För att säkert kunna veta måste vi därför gå in ännu djupare för att hitta det som särskiljer en religion från andra sällskap.
- Det finns en tro på något bortom denna världen, eller trancendent väsen, som inte kan förklaras vetenskapligt men som ändå är allmänt accepterat
- En form av gudomlig kraft kan i de flesta fall upplevas av de troende, antingen runtomkring personen eller inom personen
- Definitionen religion är substantiell, alltså alla dessa punkter talar om vad en religion är
Allt detta tittar man på när man söker skillnaden mellan vad en religiös ideologi (troföreställning) är och övriga ideologier. Den gör det svårt att avgöra om en människa är religiös eller om den har en religiös livsåskådning. Därför är den substantionella definitionen begränsad.
En annan definition på religion är den funktionella, den talar om vad religionen gör. Det vill säga vilken funktion den har för människan. Och vad gör då religionen?
- Först och främst så skapar den ett meningssystem och ger svar på de ultimata frågorna om livet.
- Som funktion kan den också påvisa om vad som är profant (icke heligt) och heligt i ritualer och symboler
Clifford Geertz, en religionssociolog, beskriver det närmast så här:
den funktionella definitionen beskriver människans tro i ett system av symboler och ritualer som motiverar det genom att i sin genomträngande och ihållande kraft göra upplevelsen så verklig och unik att den upplevs som verklig och äkta.
Summering:
För att kunna accepteras som religion måste både den substantionella (det som är religionens substans) och den funktionella (det som religionen gör) definitionen uppfyllas till 100%. Faller det på någon punkt så uppfyller det inte kravet på att kunna kalla sig religion.
Det här är ett sätt att skilja på ideologier och sammanslutningar som kan uppfattas vara religioner men som inte är det. Man kan säga att dessa kriterier är en varumärkesdeklaration för att skydda både begreppet som definitionen religion.
Hur uppkommer då en religion? Och måste man ha en tro?
Människor har i alla tider sökt svar på frågan om vår existens. En del anser sig ha funnit meningen med livet och varför vi finns till – andra letar fortfarande. Det är världens äldsta mysterium vår tillvaro här på jorden, oavsett livsåskådning.
När vi ställer oss frågan om vår existens så infinner sig automatiskt nästa fråga – den kanske viktigast vilket vi inte alltid vill erkänna.
Vad händer när man dör? Gör det ont? Och var tar man vägen?
Den profana människan vill ha sina svar och det är inte alltid att hon blir tillfredsställd med de svar hon får. Då söker hon vidare och kanske omformulerar frågorna så att svaren blir som hon vill ha dem, tills nästa fråga kommer upp – som följs av nästa.
Inom religionshistorian är denna pseudovetenskap (falsk vetenskap) en av olika definitioner till det religiösa livet, både i tanke som i handling. Teoretikern James Fraziers grundtanke var att i begynnelsen var alla människor vetenskapliga med pseudovetenskapliga drag.
I början använde sig alltså människan av magi och besvärjelser av olika slag – senare övergick den tron till att anta andra övernaturliga väsen som t ex andar. Och från andar är sedan inte steget långt till den slutliga produkten – Gudar.
Utvecklingen skedde alltså enligt följande:
- Först användes magisk vetenskap som Fraziers kallar pseudovetenskap eller den ”falska” vetenskapen
- Nästa steg blev andar och andra övernaturliga väsen
- Det sista steget blev alltså en religion
De flesta bär dock på en tro även om det inte alltid är av religiös natur. Fast det är samma känsla och upprymdhet som fyller själen när vi möter tillfällena. För en del kan en pampig solnedgång frammana exakt samma euforiska känsla som en troende religiös känner vid t ex bön.
Vad är då denna kraft vi känner? Eller mer – vad är kraft?
Enligt Aristoteles, som var en skolastisk filosof, innebär kraft förändring av ett tillstånd. Det man som människa kan känna eller se, tänkbara förändringar.
Allt som är heligt har en kraft, dvs förmågan att påverka. Då kan man fråga sig; vad är heligt?
Det som kringgår en ritual av vad det än månne vara är heligt. Det kan vara allt från att dricka den första koppen kaffe en morgon i lugn och ro – att återse platsen där man träffade sin första förälskelse eller mötte sin livskamrat – till att ta nattvarden i kyrkan.
Där ritualer förekommer – förekommer också heliga akter.
”Söndagsmornarna är heliga för mig” finns det en del som säger, fast de tänker inte på vidden av perspektivet när de säger så. Det är inte bara morgonen som är helig på söndagen – själva kaffet eller frukosten därefter blir en symbol på hur heligt det egentligen är. Det smakar säkert annorlunda just de där söndagarna – även om det är samma kaffe de dricker veckans andra sex dagar.
En annan modell är att under den liberalprotestantistiska tiden kallades Kants filosofi för ”naivrealism” av andra filosofer, och denna filosofi innebar att ”subjektet (alltså du själv) skapade sin värld utifrån tid – rum, kasualitet, kategorier, enskildhet och mångfald”. Dess intersubjektivitet (betyder ungefär ”din inre känsla”) talar om hur man får kunskap av världen och svarar på frågan; varför finns jag till? Underförstått så är det ett introvert tänkande.
Allt det som jag tänker är dessutom avhängt tid – rum – orsak och verkan. Någonting beror också på någonting (en händelsekedja). Den subjektiva idealism menar att världen finns INOM det tänkande subjektet – ex du själv.
Kort kan man sammanfatta ovanstående text att det som är heligt är det vi själva känner vare sig det handlar om Gud/Gudar – solens riter eller övergångsriterna i de primitiva samhällena. Det är upplevelsen i själva handlandets ögonblick.
Slutligen det där med om man ”måste” ha en tro?
Tro kan betyda så mycket. De flesta människor har dock en inbyggd ”religiös” ådra utan att de tänker på det. Hur många ber inte till Gud om livet tillfälligtvis känns hotande eller mörkt? Eller att man tackar ”sin Gud” eller skyddsängel, eller som en del benämner ”han/det där däruppe”, om man exempelvis råkat krocka med bilen och klarat sig utan några skador?
Det religiösa tänkandet sitter djupare inom oss än vad vi tror. Bortser man från det så är svaret för mig ett ja. Visst måste vi ha en tro. En tro ger styrka och kraft. Den är vägledande i livet och bär oss i mörka stunder.