Judarna är ur ett religiöst perspektiv ett utvalt folk. Som etnisk grupp betraktat är de dessutom ett folkslag, dock ej en ras. Namnet judar kommer från 500-talet f.v.t (före vår tideräkning) och syftar på ättlingarna till det forna Juda rikes invånare. Deras historia kantas av flertalet krig och slaverier, trots detta har de lyckats att behålla sin judiska identitet.
Den mosaiska tron bygger på utkorelsen och förbundstanken, och vad det innebär för varje jude ska vi nu titta lite närmare på eftersom Jesus föddes som jude. Med mosaisk tro menas de lagar och den trosåskådning Moses gavs av Herren för att fullända Abrahams möte med Gud. Innan Mose brukade man säga ”Abrahams Gud”.
Rent historiskt har judarna en lång historia bakom sig, som faktiskt fortgår än i våra dagar. Eftersom deras religiösa identitet är sammankopplad till historien som sådan, måste vi känna till den för att förstå deras handlingar och traditioner. Likväl varför och hur de väljer att praktisera denna tro med sin symbolism. Jag ska här försöka att på ett överskådligt sätt göra några nedslag i den judiska historien och på så vis beskriva hur den sammanfaller med deras tro, och hur det i sin tur påverkar deras liv.
Skapelsen tog sin början den 1 oktober år 3761 f.Kr enligt den judiska tideräkningen. Men det var inte förrän ca 1800 år fvt som förbundet med Abraham grundlades. Visserligen fanns det redan ett förbund med Gud genom Noa, i vilket man kan läsa om i Gen 9:12-17 samt här i länken Noa. Och då Avram, som Abraham först hette, är ättling till Noa i rakt nedgående led utifrån Sem, finner jag det inte anmärkningsvärt att just Abraham blev den som Gud korade till ledare för sitt utvalda folk.
Det första mötet med Gud resulterade i grundandet av de numer kallade judarna. Utkorelsen bestod dels i att de, av Gud utvalt folk, skulle lära sig den rätta tron, och dels föra denna tro och dess traditioner vidare till kommande generationer. Därtill skulle de som ett utvalt folk expandera till att bli lika många som ”stjärnorna på himlen”.
Syftet med utkorelsen och förbundstanken är, att i det förstnämnda förbinder sig folket att följa Guds lagar, och i det andra förbinder sig Gud att skydda folket. Vi får här ett ömsesidigt givande och tagande som är kärnan kring den judiska identiteten där Shabat – sabbaten, åminner varje troende jude om att Gud är skaparen, Han är deras frälsare och befriare och Han är den som drar omsorg över sitt folk.
Att fira sabbat på fredagen innebär att man drar sig tillbaka från det vardagliga livet till förmån för Gud. Man tänker tillbaka och begrundar. Man tänker framåt, väljer vilken väg som är den sanna, och ber Gud om hjälp för att klara av att vandra just den vägen. Förutom att sabbaten firar bandet mellan människa – Gud, markerar den också skillnaden mellan människan och alla andra skapade varelser i universum. Människan står högst i de skapades hierarkiska skala, människan är skapad efter Guds avbild. Sabbaten är därför den största helgdagen och regleras av Talmud som är ett kommentarverk till Torah.
Det viktigaste tecknet för förbundet är annars pojkens omskärelse på den åttonde dagen (1 Mos 17:10-12), B’rit Mila, vilken började med Abraham. Denna handling visade symboliskt att man blev en del av förbundet mellan Israels folk och Gud. Men är också en viktig länk som sammanbinder barnet och hans pappa och för dem närmare sina förfäders förflutna.