Jultiden börjar med första veckan i Advent, som betyder ungefär ”väntan”. Ordet advent kommer från latinets Adventus Domini, och översätter man det så blir det Herrens ankomst.
Advent är med andra ord en väntan och en förberedelse på Herrens ankomst. Det är även början på det kristna kyrkoåret.
Med Herren här menar vi naturligtvis frälsaren, Jesus. För ungefär 600-800 år sedan fastade man mellan luciadagen ända fram till juldagen. Det var en fastetid där man ägnade sig åt fromma tankar.
Fromma tankar är utan ondska, fyllda av en hängivenhet till Gud, så att man på rätt sätt kunde ta emot evangeliet, dvs Lukas, Paulus, Markus och Johannes evangelium som står skrivna i Bibeln. Fastan inleddes med en dags festande då man åt och drack av det goda, från och med den andra dagen i fastan fick man inte äta något mer än lutfisk.
Du kan läsa om Julevangeliet i Lukas 2:1-20, och det börjar med den välkända texten: Vid den tiden utfärdade Kejsar Augustus att hela världen skulle skattskrivas.
Julen firas alltså till minnet av Jesu födelse, något som också kallas för Guds inkarnation.
Inkarnation är ett latinskt ord och betyder ”förvandlas till kött”. Inom teologin är det främst ett begrepp som användes för att beskriva Kristusmysteriet. Genom Jesus blir Gud människa, får en kropp av kött och blod. Det osynliga blir synligt, förkroppsligat.
Detta är huvudinnehållet i Johannesevangeliets första kapitel: Och Ord blev människa och tog sin boning ibland oss [—] (Joh 1:14). Till detta återkommer apostlarna i sin undervisning (Rom 1:3, Gal 4:4. Fil 2:7, Kol 2:9, 1 Tim 3:16, Heb 2:14, 1 Joh 4:2).
I överförd betydelse kan vi också se dopet och nattvarden som en form av inkarnation. Vattnet, brödet och vinet blir materiella, synliga och påtagliga bärare av en inre, andlig realitet. Kyrkans sakrament är heliga handlingar där Kristus är närvarande genom sitt ord och de yttre tecknen i form av vatten, bröd och vin.
Evangeliet om Kristus skall också konkretiseras i den kristna kyrkans liv och lära. Kyrkan är Kristi kropp (Rom 12, 1 Kor 12:12 ff) och tron på Kristus skall ”förkroppsligas” i en kristens vardagsliv (Gal 4:19).
Du kan läsa mer om detta, som också kallas för det underbara bytet – Commercia Mirabilis, i hållplats Treenigheten.
På nyårsdagen åtta dagar efter sin födelse fick Jesus sitt namn. Jesus betyder Herren frälser. Därför så firas Jesus namn i den kristna kyrkan som en påminnelse om att det finns ingen annan än just han som kan frälsa människorna.
I den judiska tron så omskärs varje judisk pojke på den åttonde dagen, Brit Mila, enligt förbundstanken Gud-Abraham. Brit Mila betyder omskärelsens förbund. Jesus föddes som jude.
Trettondagen infaller precis som det låter, 13 dagar efter jul. Men trettondagen kallas också för Epifania och betyder uppenbarelse. Det var på trettondagen Kristus blev döpt och därför firade man denna händelse på trettondagen. I Sverige firar kyrkan denna händelse för bland annat Guds uppenbarelse för människan.
I det flesta kristna länder avslutas juletiden med trettondagen, fast inte här i Sverige. Där dansar vi ut den på tjugondagknut istället!
Några julsymboler i traditionen
Adventsstaken – den sjuarmade ljusstaken är en symbol för fullkomligheten. Gud skapade ju världen på sju dagar så sju är ett heligt tal. Att sedan ljusstaken oftast är gjort som en ”triangel” med spetsen överst syftar på treenigheten, Gud som med sitt ord och sin ande skapade ljus och liv på jorden.
Lutfisken läste vi om i fastan alldeles nyss, och den traditionen kommer ursprungligen från den romersk-katolska tiden. Lutfisken skulle läggas i blöt på Anna-dagen den 9 december. Anna var Marias mamma och Jesus mormor.
Att bygga en julkrubba är också en katolsk sed som spred sig. Man gör det på julaftonen som en påminnelse till Jesu födelse.
Ska vi då se på våra mer moderna traditioner och symboler är det ingen av dessa som kommer från Bibelns värld. Ta till exempel julgranen, den traditionen härstammar från Tyskland. Faktum är att många av dagens traditioner kommer därifrån. Seden att ge varandra julklappar var från början anonyma presenter, ofta med verser som kunde vara lite småelaka fast på ett skämtsamt sätt.
Jultomten bör inte förväxlas med gårdstomten, för han var en helt annan figur. Jultomten ”kom” till Sverige under 1800-talet och spreds snabbt över landet. Han härstammar från ett helgon som hette Sankt Nikolaus.