Clemens av Alexandria
Clemens teologi fokuserar kring pedagogiken, främst då Guds pedagogik. I sin teologiska profilering nyttjade han den grekiska filosofin till fullo. Den uttrycker klart och tydligt Aristoteles filosofiska tankar om Logos återvändande till Gud för att nå fullkomlighet. Origenes menade att det inte bara var genom Mose och Israels profeter Logos hade verkat, utan också genom filosofernas kunskap. Kunskap är då gnosis och biljetten till inre frid. Pistis är däremot tron som den vanlige kristna lever i.
Eftersom Logos är världsförnuftet, tillika den enda rena och upphöjda, är den också sanningen som via inkarnationen i Jesus uppbär en frälsande kraft för människan. Men för att nå det ultimata krävs att Logos uppenbaras inom människan. Vi talar då att gå från pistis, det vill säga ha en kristen tro vilken i sin tur leder till frälsning, till att nå gnosis vars innebörd är att förstå Skriftens underliggande sanning i varje bokstav. För att förenkla det ytterligare kan man uttrycka det så här; pistis ger den kristne en allmän frälsning medan gnosis är koherent med det ultimata sanningen och frälsningen. Det innebär med andra ord inte enbart om att acceptera den kristna trosregeln och leva efter denna. Snarare handlar det om att fördjupa sin kunskap, och det är när kunskapens sanning uppenbarar sig den kristne även når en gnosis.
Vad jag nu kortfattat har beskrivit är Clemens lära om Skriftens särskilda betydelser och den skall förstås i ljuset av den platonska kosmologin. Dock ska vi inte förleda oss i tron att han var en gnostiker, tvärtom. Han ansåg inte att kristendomen och filosofin var två motverkande element. Förr var hans syfte att ge katekumeerna en kulturell bildning innan de döptes och ville med det bevisa att kunskapen inte försköt den ”apostoliska trosregeln i livet”. Clemens verkade därmed för en syntes mellan tro och vetande.
Ett annat mål i hans strävan var att uppnå en tredelad lära, vilken även kom att bli hans huvudsakliga prestation. För det första ville han återgå till den gamla moralläran, han var nämligen inte speciellt förtjust i erotik, ännu mindre av erotisk konst och litteratur. Faktum är att tillfälliga affärer inte kan anses vara en bristvara i det dåtida samhället. För det andra ansåg han att det då måste finnas en form av vägledning, både för etiketten som för de etiska frågorna utifrån ett socialt perspektiv eftersom det, för det tredje, inte fanns några generella regler i detta fall och var med det en för tiden viktig komponent.
Den kristna gnosis omfattas således även vara en vägledning om hur moralen skulle uttryckas.