Kristendomen började spela en stor roll i bland annat delar av nuvarande Europa under 300-talet då Romarriket utsåg kristendomen till statsreligion. Kyrkans makt växte sig starkare med tiden som bland annat ledde till att ett samarbete inleddes mellan kyrka och stat under tidig medeltid, vilket således stärkte kyrkans makt och gav den större inflytande. Kyrkan blev med andra ord en del av statsmakten och den gav en förklaring till varför världen såg ut som den gjorde samt legitimerade den kungliga/kejserliga makten.
Detta kom starkast till uttryck i att påven välsignade kejserliga kröningar med start av Karl den store år 800. Kröningen symboliserade tanken om att kejsaren hade fått sin makt av Gud och representerade Honom på jorden, men denna tanke ledde även till konflikter mellan kyrkan och staten då påven ansåg att kejsaren borde stå under påvedömet, medan kejsaren ansåg det motsatta.
Förhållandet mellan kyrkan och staten stärktes under medeltiden då kyrkan intog en plats i det feodala samhället och blev jordägare. Problemet som uppstod var dock att kyrkan förvandlades till en maktposition istället för att fungera som en missionerade institution, vilket ledde till misstro bland folket.
I och med detta grundades nya klosterrörelser som ville reformera det kyrkliga tänkandet och förändringar kom till. En del av reformeringen var uppkomsten av Lateransynoden år 1059, vilket innebar att ett kollegium av kardinaler skulle välja påve. Det ledde till att aristokratins inflytande över kyrkan minskade och förstärkte även tanken om att kyrkan skulle vara fri från den världsliga makten. Denna tanke nådde sin kulmen i och med investiturstriden (frågan om vem som hade maktbefogenhet att tillsätta kyrkliga ämbeten) som påven förde med de europeiska kungarna.
Striden avgjordes med kompromisslösningen i Worms 1122.
Kyrkan spelade en stor roll i folkets vardagliga liv under medeltiden och detta går bland annat att uttyda i alla katedralbyggnader som började konstrueras under slutet av 1100-talet. Katedralen symboliserade både sekulära och religiösa syften vilket på nytt påvisar sambandet mellan kyrkan och staten. Katedralen användes bland annat till att hålla möten i, men även pjäser byggda på kristen liturgi kunde sättas upp i katedralen.
Den bakomliggand tanken var att folket bättre skulle förstå och kunna identifiera sig med det religiösa livet. Det främsta syftet med katedralen var dock religiöst och innebar att folket skulle ha en mötesplats där de kunde ta lärdom om de kristna doktrinerna via bland annat visuella bilder, det vill säga katedralerna var utsmyckade med målningar.
De tidiga kyrkorna hade byggts av trä men från och med slutet av 1100-talet påbörjades byggandet av stenkyrkor. Orsaken till detta var att när vikingarna härjade runtom i den kristna världen så vandaliserades många kyrkor och tanken om bättre utrustade kyrkor grundades.
Förhållandet mellan kyrkan och staten försämrades under senmedeltiden då exempelvis vissa europeiska ledare började beskatta kyrkan, vilket ogillades. Samtidigt rådde misär runtom i Europa på grund av krig och pest, men kyrkan hade föga tröst att erbjuda då den var upptagen med de politiska striderna med de europeiska staterna.
Stridigheterna ledde till den babyloniska fångenskapen då påven hölls fången i Avignon i 70 år.
Detta skadade den kyrkliga prestigen vars största törn kom när slutligen påvedömet bestod av två påvar, en i Rom och en i Avignon.
Denna schism varade fram till 1417 och skapade stor instabilitet och misstro.
Under medeltiden försökte kyrkan stärka sin maktposition och sprida sin lära genom bland annat korståg och missionerande verksamheter som huvudsakligen utgick från de olika klosterrörelserna. Dessa faktorer samt via handelsförbindelser och det faktum att svenskarna själva hade varit ute på vikingatåg kom att spela en stor roll i Sveriges kristnande.
Sveriges kristnande genomgick tre nivåer. Den första handlade om infiltration och påverkade den individuella människan (500-tal). Det vill säga genom kontakt med andra kristna ute i Europa blev den individuella människan påverkad. Den andra nivån är den kollektiva som utgörs av gruppens möte med missionerande kristna som påverkar det kollektiva tänkandet. (1000-tal) Den slutliga nivån är den kyrkliga organisationen, även benämnd som den rättsliga, som i Sverige inte kom till förrän under 1100- 1200-talen i och med landskapslagarna.
Under 1100-talet i Sverige fick kyrkan sin materiella organisation etablerad och sin samhälleliga ställning bestämd genom att stiftindelningarna (med domkyrkor) kom till. Dessa omfattade stora landområden som fick territoriella underindelningar i de olika sockenområdena med en kyrka i varje socken. På så sätt kom kyrkan närmre den enskilda individen. Till en början liksom i resten av Europa byggdes träkyrkor men under 1100-1200-talen började man använda sig av sten.
Kyrkan organiserades även med en hierarkisk struktur med biskopar, (stiftens ledare) präster (arbetade inom socken) och klerker. I Sverige infördes ett specialiserat prästerskap där biskopen valde prästerna till socken medan bönderna i området endast hade rätten att komma med förslag.
Detta var en följd av investiturstriden som fördes mellan påvedömet och de europeiska staterna som alltså även påverkade den svenska strukturen.
Under slutet av 1100-talet infördes vidare domkapitel vars roll var att välja biskopen, det vill säga detta liknade påvedömets kollegium som valde påven. Införandet av domkapitlet innebar med andra ord att kyrkans ställning gentemot den världsliga eliten stärktes.
En annan strukturering kom till efter Skänninge möte 1248 där celibatet för prästerskapet infördes i Sverige.
Den svenska kyrkan skaffade sig stora materiella tillgångar genom att bli jordägare, vilket liknade strukturen i övriga Europa. Kyrkan förvärvade jord genom köp eller gåvor bland annat som form av botgöring genom testamente. Det vill säga en individ kunde skänka mark till kyrkan och på så sätt få syndernas förlåtelse. Den svenska kyrkan besatt stora rikedomar genom detta men även genom att den hade beskattningsrätt och kunde ta ut det så kallade tionde. Det vill säga en tiondel av allt som bonden producerade skulle ges till kyrkan
Den svenska kyrkan hade även vissa privilegier gentemot staten, bland annat slapp kyrkan själv att betala skatt. Således kunde man även i Sverige under medeltiden se ett förhållande mellan kyrkan och staten. Men liksom i övriga Europa förändrades detta i och med att den svenska kungamakten införde kyrkliga reduktioner under 1300-talet vilket innebar att även kyrkan skulle beskatta sin jord.
Sammanfattningsvis går det att säga att även om Sverige kristnades sent i jämförelse med övriga Europa följde Sverige en liknande linje som kyrkorna runtom den europeiska kontinenten. Kyrkan etablerades under tidig medeltid som en statskyrka och växte sig stark genom att skapa ett nära samband till staten. När kyrkans makt var tillräckligt stabil ville sedan kyrkan frigöra sig från den världsliga makten. Detta lyckades men till följd fick kyrkan säga ifrån sig många privilegier och även sin inflytande roll på det världsliga området.
Konsekvensen blev att kyrkan tappade lite av sin kontroll och nya kyrkliga inriktningar växte fram, exempelvis protestantismen.