Jag har valt att dela upp texten i flera kortare avsnitt för bättre läsbarhet.
INLEDNING
Jean Calvins reformerta lära har givit näring till teorier om att protestantismens etik legitimerar samhällsystemets klassificering. I en tid då enhetskulturen stod i upplösning, och där feodalsystemets söndrande inletts, började människan frigöra sig från staten, kyrkan och dess envälde. Vi måste därför ha i minnet att det inte enbart handlar om en kyrklig och konfessionell frigörelse utan även en humanistisk frigörelse med bland annat perspektiv på människans rätt till eget ägande.
Betalningen in natura övergick till att ske med kontanter, det vill säga pengar. Handeln utvidgades och städerna växte. Av rädsla för att den nya vetenskapens rön skulle intervenera synen på skapelsen och kosmos agerade den romersk-katolska kyrkan, vilket resulterade i en cirka 400 årig bannbulla som stod sig ända fram till senare 1900-tal. Reformationen förde således inte bara med sig ett individualistiskt perspektiv, vilket trots allt skulle assimileras inom ramen av en gemensam religiös sfär.
Den lade också grunden för ett kommande samhällspolitiskt program där demokrati, frihet, privatisering och kapitalism i olika beroendeförhållanden till varandra skulle komma att bli religiösa slagträn.
Max Weber, tysk sociolog, beskrev människan som en ”meaning maker”, vars innebörd enkelt betyder att vi i egenskap av människa har ett fundamentalt behov av att skapa oss en mening till den omgivande miljön. Detta gör att vi måste klassificera och normera oss inom denna. Han använder då en central term, symbolic classification, vilken åsyftar våra försök till att skapa oss en meningsgivande värld.
Det i sin tur innebär att det meningsgivande systemet, i vilken människan appliceras, inte bara är normerande utan även förklarande. Med det menar jag att själva konstruktionen sammanhålls av en social ordning vilken beskriver hur saker och ting bör vara samt hur/varför dessa fungerar som de gör. För att detta skall kunna fortgå behövs därför en legitimerande bas, att liknas en vidmakthållande funktion, så att den sociala ordningen kan rättfärdiga sina handlingar.
Vi kan se denna legitimerande form i bland annat myter, legender, folklorism samt i historien. Alla dessa komponenter medverkar, både enskilda som tillsammans, till att rättfärdiga fundamentet med dess sociala handlingar. De här legitimerande komponenterna är således även förklaringar till dels varför vissa samhällen, grupper, har sina beteenden, och är dels gjutformar för framtida handlingar och uttryckssätt genom att de rättfärdigar dessa, givna utifrån det incitament kring vilken grupperna är uppbyggda. Religionen ses med det utgöra ett starkt anspråk på normeringen tack vare att den så att säga i sin intrinsikala auktoritet legitimerar den sociala ordningen genom att den refererar till en ännu högre auktoritet och kraft, det gudomliga.
Samhället liknas vid en kropp i där vi både internaliseras som påverkar och interagerar med varandra. Denna kropp blir således en symbol för människorna som lever i den. Det finns lika många kroppar som samhällen, och gemensamt för dem alla är den omgivande kroppens förhållande till den meningsskapande människan. Kyrkan är därför ett exempel på en sådan kropp, ett lands konfession eller politiska inriktning likt det forna kommunistiska Sovjet är ett annat exempel.
Termen symbolic classification applicerar därför Max Weber på religionen i syfte att påvisa att den protestantiska etiken verkligen legitimerar en samhällsordning som kan tillämpa ett status quo från vilken kapitalismens anda har vuxit fram. Min tanke med är att i en liten jämförande och överskådlig studie presentera de Kalvinistiska incitament från vilka Max Weber stöder sin teori om kapitalismens grundande.
Huvudfrågorna är dock; vad kunde det vara som fick Max Weber att anse att protestantism, och framförallt Calvins lära, grundlade kapitalismen? Legitimerar den protestantiska etiken i så fall en klassificerad status quo?