DEN PROTESTANTISKA ETIKEN UTIFRÅN MAX WEBER
R.H Tawney har skrivit förordet till boken The Protestant Ethic av Max Weber. Han säger sig kunna ge en enkel förklaring till Webers teori och menar att det är de psykologiska betingelserna som möjliggör grundandet av en kapitalistisk civilisation. ”Gud existerar inte för människan, människan existerar för Gud skull.” För Calvin innebar det att vissa människor var utvalda till Hans eviga nåd, och att Kristus enbart dog för dessa eftersom de var ”kallade”.
Världen existerar bara i syftet att tjäna Gud och de utvaldas uppgift i denna värld är därför att öka Guds härlighet genom att fullfölja de uppdrag som givits dem. I det krävs också av Gud en organiserad social ordning allt enligt syftet i Hans budord.
Vad krävdes då för att bli en utvald?
För Calvin handlade det om den sanna tron vilken den utvalde visade genom handlingar som direkt ökade Guds härlighet. Det var också egentligen bara en av de utvalda som verkligen fått ”fides effax”, kallandet av Gud till frälsning, vilken var dygdig nog till att helga Gud genom ett gott arbete. Arbeten av de andra utvalda som var bra, men inte tillräckliga, kan ses som försök till frälsning eftersom de utvalda fortfarande var ”kött”.
Även om dessa arbeten inte nådde upp till den gudomliga standarden var de nödvändiga tecken för utkorelsen. Tekniskt var det ett sätt att bli kvitt rädslan om fördömelsen, inte ett sätt att köpa sig frälsning, och ska i detta sammanhang refereras som en direkt nödvändighet för frälsningen.
Detta leder oss fram till att det i praktiken skulle innebära att Gud hjälper dem som hjälper sig själva. Calvins Gud kräver av de troende inte bara ett enda gott arbete, Han kräver även att detta arbete ska kombineras som ett enat system med själva livet. Gud blev därmed den moraliserande lagen i sin helhet. Själens frälsning, och bara denna, var det centrala i livet och arbetet. Således är de praktiska resultaten baserade utifrån de etiska idealen, och på denna enda grund är då eventuella konsekvenser inget annat än rena religiösa motiv.
Kanske är det just här Weber fann essensen till klassificeringen av en legitimerad status quo?
För Weber var avmystifieringen av världen och rationalitetsproblemen viktiga eftersom han ansåg att människans handlande var rationellt och förutsägbart. Den psykologiska faktorn handlar således om att religionen påverkar människan i ett enda syfte, nämligen att få leva ett så bra och lyckligt liv det bara går. Preferensen för lyckan torde då å ena sidan vara de religiösa idealen och den andra etiken, vilka man strikt följde och levde efter.
Inspirerad av den asketiska puritanismen menar Weber att ”kapitalismens anda” är likställt med att hårt arbete är en plikt, vilket sedermera leder till en inre belöning, och att detta har sitt egna etiska innehåll. Det innebär i förlängningen att det finns visa idealtyper om hur människan bör vara.
I boken Den protestantiska etiken presenterade Weber en teori om att religiösa idéer, vilka sågs som religiösa fenomen, påverkade det ekonomiska livet. Fast om kapitalismen ska jämställas med en strävan efter profit, då i rena pengar, så är det inte någon ny företeelse. Redan innan reformationen fanns det en ”kapitalistisk anda” både i Florens som i Flandern, men även i Venedig. Dock menar Weber att den egentliga kapitalistiska andan införs med kalvinismen eftersom den ekonomiska verksamheten sker till Guds ära. Sålunda har inte ekonomin något intrinsikalt värde utan fungerar mer som ett av Gud anvisat ”verksamhetsfält”.
Kalvinismen högaktade nämligen inte ekonomin för dess egen skull.
Detta tycks vara en enkel förklaring till kapitalismen. Frågan är om det var lika enkelt i praktiken?
PROBLEMATISERINGAR
Det vore fel att påstå att det inte fanns några kapitalistiska influenser innan reformationen och Calvin. Vad Weber anför är en modern och västinspirerad kapitalism vilken anpassades och legitimerades i Guds namn. Med det vill han, från att ha varit ett ”Guds kall” till att bli ett kall i sig själv, ge kapitalismen ett ansikte och utifrån detta, i mina ögon, lägga grundorsaken för kapitalismens anda på protestantismen.
Har han då rätt i sina antaganden och tolkningar av den protestantiska etiken?
Tittar vi på den etiska aspekten utgår Weber främst från predestinationen, den så kallade kallelsen. Eftersom Kalvinismens etik, liksom de pietistiska riktningarna, är asketisk var det viktigt att följa Skriften, och då den var obegriplig för människan var det i praktiken endast de utvalda som kunde förstå den. I rädslan av att hamna i evig fördömelse arbetade man därför hårt efter Guds lagar vilka blev normerande för livet.
Som social ordning assimilerades budorden efter Calvins egen tolkning av Bibeln och frälsningen in i detta liv. Med detta lämnades inget åt slumpen utan livet var determinerat och det kom an på människan att själv ta reda på om hon var kallad till Guds nåd eller ej.
Den psykologiska aspekten torde här spela en viktig roll. Hårt arbete premierades, och var det så att arbetet gav profit var det endast till Guds ära eftersom det då var ett bevis på att man följde de lagar och normer vilka Bibeln föreskrev. Till detta kan man mycket väl tänka sig följande exempel; låt oss säga att det finns en välsituerad man. Han föds in i en rik familj (vilket är Guds vilja för just denna person), arbetar hårt och skapar sig en större förmögenhet (ett bevis på hans fromhet och en Guds belöning). En del av inkomsten skänker han bort, kanske till mindre bemedlade eller till samfundet.
Vid en första anblick ser detta ut att vara en god gärning och en naturlig handling enligt etiken. Frågan är då denna; för vem är handlingen god? Är det för att man enligt Bibeln ska dela med sig av det goda till dem som inte har lika mycket? Eller är det för att den som ger skaffar sig pluspoäng i Guds namn? I vad ligger handlingens intrinsikala värde?
Eftersom kalvinisterna enligt Weber inte sägs högakta pengar för dess egen skull torde det rimligen vara för de mindre bemedlade handlingens värde ligger. Fast då uppkommer nästa problem; hur ställer sig givaren till detta?
Ligger det inte handlingens art att det är den, vilken giver, som gör en god handling har ju följaktligen inte givaren varit tillräckligt from. Såvitt vi kan se handlar det om en så kallad bumerangeffekt vilket leder oss fram till att den ”goda handlingen” är inget annat än en religiös konsekvens utifrån ett motiv som är mycket större, nämligen att se till att man följer den ordning Gud har föreskrivit. Givandet blir då ”konsekvensen” eftersom det är en ”tvungen” handling.
Idealtypen av människan är således den som arbetar hårt, och har medel över att ge till dem som inte har det, eftersom denna belönats med detta av Gud via sitt eget arbete. Vidare måste det även innebära att eftersom ”Guds verksamhetsfält” innefattar en ekonomisk sfär är det ingen mindre bemedlad eller utan arbete som kan göra anspråk på att vara kallad enär tanken om att tjäna pengar till Hans skull, enligt Webers kapitalistiska anda, faller med detta. Här har vi essensen till en klassificerad status quo.
Skulle då Jean Calvin hålla med honom?