Etik · Fördjupningstexter

Får man skapa ett nytt liv för att rädda ett som håller på att dö? En etisk frågeställning

Postad: 17 april 2021 | No Comments Lästid: 16 minuter

Fallet Anders

Föräldrarna Jakob och Louise satte Anders till världen för att rädda livet på deras dotter Maria. Detta låter kanske bisarrt i mångas öron, men är icke desto mindre sant. Maria föddes med den obotliga blodsjukdomen Fanconis anemi. Det är en genetisk nedärvd sjukdom där båda föräldrarna måste bära på anlaget för att den skall bryta ut i mottagaren.

I funktion hindrar den benmärgen att utvecklas samt att tillverka tillräckligt mycket av de röda blodkropparna. Vidare ger den skelettförändringar, njurmissbildningar, psykisk utvecklingsstörning och leder till sist med all säkerhet till obotlig leukemi och döden.

Den enda räddningen som föräldrarna såg var att skapa ett nytt liv, ett syskon till Maria, som var garanterat fri från sjukdomen och där man kunde ta hjälp av blodceller från navelsträngen. De så kallade blodstamcellerna skulle i sin tur sedan överföras via en blodtransfusion för att på så vis skapa nya förutsättningar till att utveckla friska celler i Maria.

Nu sträckte sig föräldrarnas försäkran om hjälp inte bara till att skaffa ett barn till, de gick längre än så. För att säkert förvissa sig om att barnet inte skulle ha denna genetiskt ärvda sjukdom lade de tilltron till gentekniken och ett läkarlag. Anders blev således till genom det vi idag kallar för IVF, in vitro-fertilisering, en provrörsbefruktning. Detta enbart utav den anledningen att läkarna då manuellt kunde gå in i DNA för att spåra den sjukdomsframkallade genen i de befruktade äggen.

Jag ville rädda Marias liv oavsett vad det krävde sade hennes mamma.

Hon fick hormonsprutor för att öka tillverkningen av mängden äggceller. När tiden var inne sögs dessa ur från äggstockarna för att befruktas och lades sedan i odlingsglas. Väl under mikroskåpet började den procedur som innebar att man genom teknikens hjälp kunde sålla ut de ägg som var högriskfaktorer.

Nu finns alltså Anders och det finns heller ingen anledning att tvivla på att föräldrarna inte älskar honom för hans egen skull, även om han till en början skapades för någon annans räkning. Ofrånkomligen ställs vi ändå inför dessa två frågor:

När började Anders bli älskad för den människan han var och när upphörde han att vara ett livgivande medel?

Tekniken är avgjort en hjälp till de föräldrar där sjukdomar som bland annat hemofili, blödarsjuka, bärs som anlag och kan därför spåras innan en eventuell abort blir aktuell. Andra livshotande sjukdomar hos barnet är också möjliga att spåra redan under de allra första celldelningarna, förutsatt att misstanken finns. Gentekniken är en utvecklad förfinad resurs och hjälpmedel till blodprov, ultraljud och röntgen och därmed ett komplement i sjukvården.

Den hjälper dessutom många föräldrar som avstår att skaffa barn av rädsla för att föra en viss sjukdom vidare. Tekniken är inte selektiv i den betydelsen att fler barn väljs bort, snarare verkar det så att de som bär vetskapen med sig om en genetisk nedärvd sjukdom idag vågar skaffa barn istället för att avstå. Därmed föds det fler barn ur denna grupp.