Det etiska dilemmat kontra de medicinska framstegen att rädda liv
Huvudproblematiken torde här vara om genteknik är etiskt acceptabelt eller ej. Som ett led i problematiken står fallet Anders.
Genforskningen har bedrivits under en lång tid. Redan 1978 föddes det första provrörsbarnet Louise Brown i England och har alltjämt sedan dess följts av fler barn. Men gentekniken har inte stannat vid detta, vidare forskning bedrivs med stamceller från aborterade foster för att nå lösningar till bot för andra sjukdomar.
I och med att gränsen är vag mellan vad man vill kalla människa och foster begränsas således manipulationen med embryon till att stanna vid åttonde celldelningen, då av rent etiska skäl. Medan man i andra fall kan föra forskning på foster som innan aborten burits en avsevärd längre tid, gäller strikta särskilda regler för manuellt befruktade ägg.
När det handlar om fallet Anders bör vi vara lite mer konkreta och ställa oss frågan om man medvetet får skapa nya mänskliga embryon i syfte till annat än att de främst ska få utvecklas till födda barn och människor? I Sverige är detta inte tillåtet men faller ändå in i en gråzon därför att forskning får bedrivas på ”överblivna” embryon som skapats i ändamålet att bli barn, och endast på dem där föräldrarna har givit sitt samtycke.
Av etiska och humanitära skäl implanteras det inte heller in fler ägg än två, resten ska kasseras. Observera att detta handlar om IVF – provrörsbefruktningar.
Etiken ställs på sin spets när den medicinska forskningens framgångar bäddar för ett mindre lidande och mer värdigt liv för människor som har långtgående – eller ligger i farozonen för – sjukdomar som avsevärt skulle nedsätta livskvaliteten. Det kan till och med handla om skillnaden mellan liv och död. Flertalet sjukdomar kan redan idag bromsas genom stamcellsinjektioner. Vi kan genom fosterdiagnostik förutsäga både skador som sjukdomar på barnet.
Valet därefter som tas, om en eventuell önskan av abort, åligger däremot föräldrarna.
Att omedvetet skapa ett liv gör vi ofta genom sexuella akter, det omedvetna blir medvetet den dagen man upptäcker graviditeten om den inte var önskad. Att medvetet skapa liv sker under kontrollerade former, det vill säga i medveten handling utan preventivmedel. I Anders fall valde föräldrarna IVF istället för traditionellt samlag för att genom genteknik vara på den säkra sidan.
Hade frågan varit mindre kontroversiell om deras önskan endast vore att få ett friskt barn som syskon till Maria? Om detta barn trots allt vore ett medel till att bli en potentiell donator, men av kärlek ändå avlats som ett syskon, hade då den etiska frågan hamnat i ett annat blickfång? Framförallt om de hade valt traditionellt samlag utan genteknik och chansat på att barnet skulle vara friskt, som det sedan visade sig vara, fast utan möjlighet till att bli donator? Eller med den föreliggande risken att även det barnet skulle vara drabbat?
Med andra ord, Maria kan inte hjälpas vilket i slutändan resulterar i döden för hennes del. Rent hypotetiskt kan vi fråga oss detta; föreligger det några misstankar om att det blivande syskonet hade kunnat bli en ersättning eller mänsklig organbank för Maria?
Vänder vi på det hela kan det mynna ut i detta; om IVF efter åtskilliga försök inte kan påvisa ett enda friskt befruktat ägg så vågar inte föräldrarna chansa. Alltså är chansen liten att Maria får ett syskon därför att risken för att få ett sjukt barn är större än risken för att våga chansa att det inte är det.