Jag har valt att dela upp texten i flera kortare avsnitt för bättre läsbarhet.
Jag tror på det först när jag har sett det, och när jag har sett det då vet jag. Vet jag inte – så har jag inte sett det, alltså finns det inte!
Denna filosofiska rundgång är inte ovanlig. Vi lever i en värld där abstrakta tankegångar och strömningar inte alltid tas på fullt allvar, ty de är inte vetenskapligt verifierade eller mätbara för att kunna konkretiseras till den stora massan. Trots detta så har den ultimata frågeställningen om liv och död varit den mest omtvistade frågan människan i alla tider brottats med, likaså sökandet efter ett svar på varför världen ter sig som den gör och av vilken orsak vi finns till.
Bland de olika förklaringsmodellerna som genom tiderna arbetats fram är nog religionen i mina ögon den mest nödvändiga och representativa bland människorna. Bortsett från att den har en funktionell betydelse med bland annat riter och symbolhandlingar, så finns det en substantionell essens i vilken en av uppgifterna är att konkretisera det abstrakta varat, det vill säga; ideologin ger oss ett svar om ontologin.
Både Paul Tillisch som Sigmund Freud försökte i dels den ontiska frågan och dels i den ontogeniska frågan bringa klarhet i varför vi människor existerar samt vilken funktion världen (kosmos) har sin betydelse.
Freud grundade många av sina teorier genom empiriska metoder för att försöka förstå den religiösa upplevelsen inom människan på ett psykosociologiskt som fysio-biologiskt plan. Jung upptäckte dessutom att vi människor bär på arketypiska bilder i vårt kollektivt undermedvetna som kan härledas till en omedveten längtan till det fullkomliga, i detta fall representerat av religionen.
Förvisso stärker det religionsantropologen Eliade Mirceads antagande när han gav människan tilläggsnamnet Homo religious, dock anses det i slutändan endast vara ett sätt för honom att markera var skiljelinjen mellan den profana och heliga människan går.
Ur ett religionsvetenskapligt perspektiv kan vi också se hur religioner, som fenomen, vuxit fram utifrån en likartad syn på kosmos och dess skapelse. Men vi kan även märka att religionernas innehåll har en likartad struktur vilket i förlängningen ger oss liknande svar om kosmologin som kosmonogin.
Hur uppfattar vi då varat? Hur ser vi på verkligheten? Hur kan vi förstå den? Och vad är egentligen ”verklighet”?
Rent vetenskapligt är ontologins uppgift att försöka ge kunskap om varat. Fast varat kan te sig olika ut beroende på vilket perspektiv man väljer att belysa det ur. Vetenskapsteoretikern Göran Wallén skiljer mellan två huvudpositioner i ontologin. Realismen menar att världen är en existerande verklighet oberoende människan, och den kunskap vi förfogar över är en avbildning av den verklighet i vilken vi lever i. Fördelen med denna ontologi är att ur ett vetenskapligt perspektiv har vi tillgång till verkligheten i sig, och den är därför jämförbar med de resultat vetenskapen behöver för att kontrollera om de är riktiga.
Vetenskapen här handlar således om att försöka återge verkligheten så exakt det går.
Idealismen är däremot subjektiv och anses finnas inom det tänkande objektet, människan. Följaktligen är världen och verkligheten något som vi skapar i vårt medvetande och är direkt oavhängiga varandra. Med andra ord, det finns ingen verklighet om inte det finns någon (läs människa) som kan tolka och uppleva den. Därför är denna vetenskap av en systemorienterande karaktär i där människan kan orientera sin tillvaro på ett så överskådligt och sammanhängande sätt att den blir förståelig
Det har gjorts försök att förena realism och idealism i något som kallas för kritisk realism. Som kritisk realist anser man att oberoende människans uppfattning så existerar världen. Världen har funnits innan människan kom att se ut som den gör idag, alltså strider det mot både förnuftet och intuitionen att tro något annat. Det var först när vi fick ett medvetande som vi insåg att verkligheten existerade. Vår kunskap om verkligheten är dock inte en exakt avbild av den verklighet vi lever i. Däremot är den en abstraktion av verkligheten, en råkopia, där vi kan genom att använda den kunskap vi fått av den om verkligheten testa om den stämmer med verkligheten eller ej.
En annan grupp är konstruktivisterna som, i viss mån är lika de kritiska realisterna, hävdar att kunskap och språk är beroende av varandra. Med det menar jag att det handlar om en konstruerad kunskap forskaren använder sig av för att kunna uppnå svar, och att det är språket som är den avgörande faktorn. De hävdar att verkligheten som sådan inte kan tolkas utan definitioner och/eller begrepp om vart och ett av områdena som ska undersökas. Definitionerna i sig lägger sedan grunden för ett framåtskridande av forskningen och tolkande av dess resultat.
Forskning driver oss framåt.
Nya rön och teorier presenteras ideligen, liksom att nya regler och förhållningssätt inom samhället förändrar människans synsätt och livsvillkor. Paradigmer innehåller såväl en världsbild och ett vetenskapsideal som en uppfattning om forskarrollen. Det är viktigt att ha det i åtanke för att förstå varför vissa teorier kom att se ut som de gjorde.
Vid början av 1800-talet lanserade August Comte begreppet positivism ur vilken han ansåg sig kunna urskilja tre stadier i religionens utveckling i samhället.
Jag vill då här knyta an till det som jag inledde denna frågeställning med; ”Det jag inte kan se kan jag inte ha kunskap om, alltså är det inte verkligt”.
Stämmer då detta?