Vi ska se lite närmare på hur Comte menar. Det första ”primitiva” stadiet i samhället är ett allmänmänskligt och socialt religiöst stadium som sedermera glider över i ett metafysiskt och filosofisk stadium. Det ”primitiva” stadiet här representerar tron på andar och andra övernaturliga ting. Från att då ha varit en första orsak leder det oss in på tron på flera gudar, polyteism.
Men det stannar inte här, för tron på flera gudar ger oss slutligen tron på en enda Gud, monoteism.
Det sistnämnda har diskuterats vara sekulariseringens största upphov. Filosofiska strömningar, sökande efter verkligheten och livets stora frågor, tvingade fram nya livsåskådningar med större krav på konkreta sanningar. Därför övergår vi slutligen till ett positivistiskt och vetenskapligt stadium. Det innebär att all kunskap ska baseras på konkret och mätbar fakta som är empiriskt underbyggt för att kunna ge en giltig, tillförlitlig och trovärdig kunskap.
Forskarrollen ska vara rationell, objektiv och realistisk och resultaten kunna beskrivas utifrån en orsak – verkan reaktion. Man kan därför säga att en positivist är helt vetenskapstroende.
Dock bemöttes denna teori med kritik i början av nästa kommande sekel då man ansåg att naturen överskuggades av de hårt renodlade empiriska studierna. Naturalismens anda skapade därför nya begrepp direkt i polaritet med den positivistiska vetenskapen. Husserl skapade begreppet fenomenologi vilket betyder ungefär; studiet av människans föreställningar och upplevelser. Religionsfenomenologi är då företeelser inom religiösa system, där begreppet fenomen är en företeelse på abstrakt nivå inom människan.
Eller som mer enkelt kan uttryckas vara en empirisk studie av religiösa fenomen och hur dessa upplevs av människan.
Men innan jag fortsätter vill jag backa tiden och göra en jämförande studie av James Frazier, vars teori mycket påminner om Comte’s. Återigen har vi tre utvecklingsstadier av religionen. Liksom Comte, ser Frazier den första som ”primitiv”, men också som en rationell ”pseudovetenskap” i där magin spelar stor roll.
Han presenterar två former av magi.
Den homeopatiska principen, tillika kallad likhetsprincipen var en enkel konstruktion så till vida att man skapade ett föremål som skulle efterlikna den/det man ville påverka. Genom besvärjelser trodde man då sig kunna styra kraften i önskad riktning. Ett exempel vi närmast kommer att tänka på torde vara woodu-religionens magi.
Den andra formen är kontaktmagi, det vill säga kontagiös magi. Man tog sonika ett hårstrå, en nagel eller något som var intimt förknippat med den man försökte påverka. Genom magiska riter och besvärjelser försökte man sedan påverka den utvalde.
Men missuppfattningar, till följd av orsakssamband, leder till att människan upptäcker att magin inte verkar i den utsträckningen som önskat. Följden blev att man då trodde sig kunna påverka tillvaron genom böner och offer. Dessa böner och riter (offer) blev kopplade till ”osynliga” väsen man trodde besatt en stor kraft, och som man dessutom kunde behärska och styra genom bönerna. Så småningom växte bilden av en Gud – flera gudar fram. Fast ju längre fram inom den moderna vetenskapen människan nått, desto längre från Gud – gudarna har hon tagit steget.
Den vetenskapligt objektiva och konkreta sanningen har tagit överhanden, så i dagens samhälle är vi således mer vetenskapstroende än religiösa.
Som en parentes till den kontagiösa magi jag nyss presenterat vill jag berätta att det i Sverige för ca 300 år sedan också förekom en liknande magi, fast i en omvänd riktning. Jag ska ge ett exempel; en kvinna är kär i en man och vill vända hans håg till henne. Hon klipper bort lite av hennes könshår som hon blandar ner i te. Därefter bjuder hon mannen på detta te och hoppas på att det verkar i en positiv riktning. Det fanns andra medel man också använde sig av fast de är så motbjudande att jag väljer att inte ta upp dem.
Nåja, vid sidan av Frazer presenterade Edward Taylor fram en utvecklingsteori om animismen, besjälning. Eftersom båda var evolutionister upptäcker man snabbt hur de systematiskt arbetar fram sina teorier utifrån en utveckling som de ansåg vara nivåbaserad. Det vill säga att alla samhällen och kulturer har utvecklats från att ha varit ”vildar” i ett ”ociviliserat” samhälle till att bli ett civiliserat land med fungerande samhällsstruktur.
Det västerländska samhället hade dock utvecklats mest.
Man kan också se tydliga politiska drag kopplade till denna tankegång. Än idag har man kunnat skönja liknande tankegångar där vissa länder/stater tar på sig rollen som ”den bästa och främsta” och därigenom legitimerar sin rätt att ofta med tvång påtvinga en annan kultur sina egna seder, lagar och livsåskådning.
Taylor och Frazers jämförande studier är också gjorda utifrån traditionella primitiva samhällen som ansågs, bland annat, av kolonialmakten vara av ”lägre” värde och därför outvecklad. Det är härifrån vi får bekanta oss med uttrycket ”The White men’s burden”, där innebörden närmast betyder att den ”vite mannen” ska hjälpa till att lära ut hur man lever i en ”social ordning”.
Synen ur både ett humanistiskt som vetenskapligt perspektiv grundar sig på status och social rang, till det hur ett civiliserat liv skulle föras i samhället, samt på en utvecklingslära som Charles Darwin 1859-60 gjorde sig (ö)känd om.