När man studerar religion som fenomen handlar det att dels försöka tolka religionens innehåll, ursprung, dess manifestationer och de uttryck som för religionen är unika. Men också hur man bör närma sig en sådan studie. Hermeneutiskt, det vill säga att försöka tolka innebörd och mening av bilder, skrifter och andra symboler, samt handlingar utifrån den kontext det är skrivna/avbildade, är av yttersta vikt.
Eftersom vi oftast har en förförståelse är det därför lätt att dra egna slutsatser utifrån vårt eget perspektiv med vår egen erfarenhet och lägga i nutida värderingar som för den samtiden inte kan göra sig gällande. Att dra sådana slutsatser är att vara anakronistisk. Likaså måste vi närma oss texter, ritualer och symboler med vad Husserl menar epoché och edeitisk blick.
Empati är ett måste i studiumet. Om jag nu ska studera ett fenomen, då är det tvunget att jag stannar upp och försöker se till fenomenet som det verkligen är. Mina egna värderingar måste jag lägga åt sidan för att förstå fenomenet. Samtidigt måste jag sätta mig in i fenomenets problematik, om det nu finns en sådan, men också i studieobjektet för att själv uppnå den nödvändiga erfarenhet så jag kan ta del av den bakomliggande essensen. Det är annars lätt att verka i en tenditiös anda, det vill säga att ställa mig de frågorna utifrån de svar jag vill ha, och sedan dra en slutsats därefter.
När det gäller evolutionisterna drivs de av den rådande samhällssynen, både politiskt som socialt. Deras glasögon är inte bara färgade, utan också heltäckande. Att religionens fenomenologiska grundstenar är likartade har dessa ovan presenterade teorier påvisat. Att den däremot skulle ha utvecklas från
lägre stående till högre civiliserade kulturer är inte helt klart. Här handlar det om utifrån vilket perspektiv vi ska skåda. Självfallet kan det vara svårt att inta epoché och edeitisk blick på 1800-talet då den kristna religionen och politiken hade stort inflytande på människorna.
De vi idag kallar naturreligion anses av många vara den ”enklaste och renaste” formen av religion, trots att den förekommer i en del polyteistiska former. Tron på andar och andra trancendenta väsen är inget annat än tron på en kraft, att den sedan manifesterar på olika sätt är kulturellt betingat. Både Durkheim, Malinowski och Otto öppnade vägen för ett nytänkande. Den numinösa känsla Otto beskriver är en fundamental känsla vi alla kan känna. Att samhälle avspeglar människa och vice versa stämmer också. Nackdelen är att det funktionalistiska synsättet legitimerar status quo.