Eftersom kyrkohistorian också bärs upp av personliga troserfarenheter, samfundssökandet och ett införlivande av Anden var det tvunget att upprätta beteendevetenskapliga försök. Ämnen som religionssociologi och religionspsykologi kom att bli akademiska ämnen.
Till dessa två ämnen vill jag även lägga till ett vad jag tycker är viktigt tredje ämne, nämligen religionsfenomenologin eftersom det ämnet även beskriver hur människan intar/upplever och agerar i sitt förhållande till religionen som ett fenomen både ur ett socialt som psykologisk och historiskt perspektiv.
Det är möjligt att denna disciplin för många kan ses som en inaktiv komponent i sammanhanget. Trots allt bygger idén om människans interaktion till religionen det faktum att det inte bara handlar om själva trosupplevelsen utan även om hur hon förhåller sig till religionen som ett fenomen.
Idag tar det sitt uttryck i sekulariseringsprocessen.
Paul Tillish försökte att i ontologin besvara den ontiska frågan. Fast då vi i vårt land inte uppbär någon konfessionalitet i sin rätta bemärkelse skulle den teologiska vetenskapen som en kyrklig funktion vara oss helt främmande vilket i sin tur isolerar kyrkan från samhället. Som institution förlorar den på grund av detta sin status som vägledare i de existentiella frågorna.
Sekulariseringen leder därför till ett mer objektivt ”sanningssökande” utifrån de naturvetenskapliga områdena och gapet människan kontra kyrkan och religiositeten vidgas alltjämt.
1973 fick den praktiska teologin en ny ämnesbenämning; kyrko och samfundsvetenskap, där föremålet för denna vetenskap är den kristna kyrkan och samfunden. Studiet av denna omfattar både den institutionella formen som det levande fromhetslivet. Innehållsligt innebär det bland annat ett studium av gudstjänstens struktur och uppbyggnad, kyrkans organisation och ämbeten samt relationerna till andra kristna samfund.
I detta finner vi även ett mer subjektiv studium, då utifrån fromhetsperspektivet, om hur både den enskilde människan som församlingen upplever gudstjänsten likt en levande funktion. Likaledes studeras kyrkan som en fungerande gemenskap och ekumeniken för relationen mellan de olika kristna kyrkorna.
Detta ska naturligtvis relateras som en del av det kristna livet.
Kyrkovetenskapen är därför ett studieobjekt av den kristna kyrkan utifrån både ett historiskt perspektiv som ett nutida/samtida perspektiv genom hennes egen reflexion om sin egenart så som denna, i historia och nutid, manifesterats i kyrkans praxis.