Eftersom kyrkovetenskapen också skär genom flera ämnen är kyrkovetenskapen, förutom i första hand en i en alltjämt pågående diskussion med de andra religionsvetenskapliga och teologiska disciplinerna, även en dialog med hela universitetet.
I mina ögon är ecklesiologin fundamentet för kyrkovetenskapen, inte bara för att den beskriver vad kyrkan är och läran om denna, utan också för att ecklesialiteten som funktion bidrar till att i olika praktiska uttrycksformer föra ut budskapet och innehållet i detta fundament.
Den bärande grundstenen är liturgiken, studiet av den kristna gudstjänstens utveckling i kyrkor och samfund ända sedan urkyrkan fram till idag i all dess form och struktur. I liturgin förekommer det olika uttrycksmedel. Vi har till exempel nattvarden som en sakramental rit i gudstjänsten.
Genom studien av sakramentsteologin fick vi kunskap om att tolkningen av den sakramentala innebörden bröd i nattvarden skiljer sig åt mellan transubstantionsläran och konsubstantionsläran.
Jag bör väl här tillägga att sakramentsteologin är en avgränsning av sakramentalteologin eftersom den, nu enkelt förklarat, behandlar varje sakrament som ett specifikt studium.
Sakramentalteologin studerar sakramentens betydelse i sin helhet i förhållandet mellan den rituella innebörden utifrån Ordet och kyrkan. Med det menar jag inte bara sakramentens intrinsikala problematik utan också kyrkan som ett sakrament med dess sakramentala områden och problematik.
Fortsätter vi med gudstjänsten som utgångspunkt är ett annat bärande uttrycksmedel givetvis prästens homilia – predikan. Både i homiletiken som i kateketiken, själavården och diakonin handlar det om att föra ut ett budskap och är tack var detta en ämnesutövning. Till hjälp används symboler och ett språk vilka bygger på den kristna tron. Symbolen framför alla är korset, men det kan även vara prästens skrud, Bibliska bilder, eller vara en njutbar hymn. Vidare förekommer det psalmistiska inslag där deltagaren själv får medverka och där psalmens innehåll är ett uttrycksmedel för den kristna tron.
Hymnologin är just läran om hymner och psalmer. Då inte bara om den psalmistiska traditionen från begynnelsen och framåt, utan också hur den traderats från land till land samt hur psalmen ställer sig i förhållandet till själva sången. Likaså studeras språkets betydelse i psalm- och kyrkovisorna. Symbolerna är med detta ett redskap i dialogen kyrkan kontra samfundet och församlingen. Vill man då studera spiritualiteten/fromhetslivet finner man en stor källa just här. De konstnärliga uttrycksmedlen är en gemensam identitetsskapande faktor vi kan finna i alla kristna kyrkor.
När man då studerar spiritualiteten som akademiskt ämne innebär det ett studium av kyrkan och församlingens fromhetsliv utifrån ett levande perspektiv som både är historiskt och nutida.
Predikan är inte bara ett kunnande utan också ett förkunnande i syftet att locka fram och skapa en kärleksfull ömsesidig relation till Ordet. Väl införlivad hos mottagaren generar denna attraktion en vilja att leva i denna sanning och förverkligande. Det vill säga ett kristet liv. Spiritualiteten handlar således om att konkretisera trons mysterier utåt. Inte bara vara några ”teoretiska sanningar”.
Här tycker jag också att den diakonala aspekten tar sin plats eftersom diakoniken behandlar frågor kring kyrkans existens given utifrån den sociala utformningen.
Påverkar det socialpolitiska ansvaret som kyrkan åläggs synen på sig själv och kan det i förlängningen påverka den allmänneliga synen om vad kyrkan är? Hur kan man då förmedla caritas?
Dessa frågor berör den diakonala verksamheten. Ett bemötande av dem innebär att från en kyrkans struktur som utgångspunkt inta ett samverkande växelspel mellan dels teologi och antropologi, socialpolitik och ecklesiologi samt teori och praxis. Historia, socialetik och ecklesiologi möts. Den rättsliga utformningen av kyrkan och samfunden samt förhållandet mellan kyrkan och staten påverkas också av det kyrkliga socialetiska och socialpolitiska fundamentet vilket bland annat har gett oss religionsfriheten.
Som studieobjekt ska kyrkorätten å ena sidan ses som en juridisk vetenskap med samma juridiska förfaringssätt vilka gäller för andra rättsområden fastän det i detta fall utgår från en normativ tolkad kyrkoförfattning hämtad direkt ur Bibeln. Å andra sidan ska den ses som en normativ teologisk reflexion insatt i respektive kyrka.
Ämnet är av tvärvetenskaplig natur varför en kontakt med såväl rättshistoria, ekonomisk historia som statskunskap är ett måste.