I konfessionsvetenskapen omfattar den organisatoriska och konfessionella uppbyggnaden av kyrkan och samfunden två delområden där bekännelsebildningarnas uppkomst och fortgående betydelse är den ena. Ett studium av hur lärorna i de olika kyrkorna utvecklats är därför av vikt. Det andra området behandlar den organisatoriska strukturen mot bakgrunden av konfessionens framväxt vilken också är beroende av kulturklimatet i där organisationen vuxit fram.
En konflikt mellan den lutheranska och romersk-katolska kyrkan, som en komparabel jämförelse, torde då vara den kanoniska förordningen. Synen på helgondyrkan och mirakel är en annan.
Ett sätt att närma sig varandra är genom ekumeniken.
Innehållet i ekumeniken indelas i tre områden; först har vi en samkristen verksamhet vilket innebär att kyrkor med olika konfessioner, vilka tidigare levt sida vid sida, samverkar i gemensamma aktiviteter. Vidare har vi den ekumeniska teologin vars intention antingen strävar mot en konvergens, en samsyn, i det teologiska innehållet men inte helt formuleringen av denna, eller en konsensus vilket innebär en total teologisk samstämmighet. Sist har vi ämnet som en forskningsdisciplin. Inom detta område urskiljs tre periodiseringar i ett idéhistoriskt perspektiv, ekumenikens funktion och självständighet, samt att de olika ämneskombinationerna granskas under en historisk lupp. Som ämnesexempel vill jag anföra kombinationen ekumenik och missionsvetenskap.
Vilka frågor och problemställningar kan då ställas inom ramen för studierna av kristendomens historia?
En problematik, som jag ser det, är att enas om vilka avgränsningar som ska gälla. Inte sällan sker det en integration ämnesvis varför svårigheten i studierna är att tillämpa de specifika definitionerna som enskilda definitioner. Genom att divergera teologin från religionen uppstod en skiljelinje mellan å ena sidan en helig dimension å den andra en mer profan dimension.
De tidigare termerna fick nya betydelser, i och med detta reviderades den systematiska metodiken ytterligare eftersom nya ämnen tilldelades och antalet vetenskapliga institut ökade. Problemet blev att gränsen mellan ämnesområdena blev så diffus att vissa kom att placeras inom flera fack. Ett annat problem är den nutida vetenskapsmetodiken.
Kan vi ställa oss samma frågor idag jämfört med hundra år sedan? Femtio år sedan? Har sekulariseringen påverkat kyrkan så pass att dess riktlinjer är tvungen att förändras för att kunna bemöta dagens samhälle? Vilka frågor bär då utgå från ett vetenskapligt perspektiv?