Passionshistorian – Jesu Kristi lidande, död och uppståndelse.
Varför vi firar påsken.
Påskveckan kallas med ett annat namn för stilla veckan och är en sorglig tid som kulminerar i långfredagen, den dagen Jesus vandrar fram med korset på ryggen på sin väg till Golgata för att korsfästas. Vägen han vandrade genom Jerusalems var för övrigt Via Dolorosa.
Men det finns också glädje, för i uppståndelsen på den tredje dagen fick människorna det bekräftat att Profeten Elias visioner var sanna.
Jesus var Guds utsände och ende son. Och Han var sänd till jorden för att frälsa människorna från allt ont.
Jag kommer här att kortfattat berätta passionshistorien utifrån Matteusevangeliet med start från kapitel 26 och framåt.
Jesus visste vad som skulle hända honom. I och med att han hade trotsat de judiska buden, och dessutom kallat sig Guds son och Fadern, så jäste det bland den judiska befolkningen. Men mest bland de judiska rabbinerna. De ansåg att han var en förrädare och klagade flera gånger hos den styrande i staden. 2 dagar innan påsk talade Jesus om för sina lärjungar att människosonen skulle bli bortförd, utlämnad och korsfäst.
Judas Iskariot smet i lönndom iväg till översteprästerna och frågade vad de kunde ge honom om han överlämnade Jesus till dem. De vägde då upp trettio silvermynt.
Utifrån detta så förstår vi att Jesus såg ut som vem som helst på den här tiden. Han bar ingen ”gloria” eller något som väckte uppmärksamhet, annars så hade de romerska soldaterna som sedan förde bort honom hittat Jesus själva. Det var nog mer så att när man stod ansikte mot ansikte med Jesus, det var då man såg och kände att han besatt en kraft som ingen ”mänsklig” hade. Hans ögon är också väldigt omtalade. De skulle utstråla en säregen godhet och vara så kärleksfulla att ingen kunde låta bli att påverkas av dem.
Så förbereds påskmåltiden, på första dagen i det osyrade brödets tid som man också kallade det. Lärjungarna undrar var Jesus ville hålla måltiden och Han svarade dem att gå in i staden och hälsa att deras mästares tid är nära och att Han därför vill hålla sin sista måltid där tillsammans med sina lärjungar. Det gjorde som Han sa och tillredde maten.
Och medan de låg till bords, på den tiden låg man faktiskt till bords, så sade Jesus att en av dem skulle förråda honom. Naturligtvis blev de bedrövade och ingen ville vara den som gjorde det. Frågor som ”det är väl inte jag?” kastades fram över bordet och Jesus sa: ”Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han skall förråda mig”.
Det blev tyst, tills Judas frågade: ”det är väl inte jag rabbi?” Jesus svarade: Du har själv sagt det.
De fortsatte att äta under tystnad och Jesus bröt ett bröd och läste tacksägelsebönen, därefter delade han ut en bit till var och en av lärjungarna med orden: Tag och ät, detta är min kropp. Det är från denna händelse vi firar nattvarden (eukarastin). Oblatet symboliserar Kristi kropp.
Sedan fyllde han en bägare med vin, och efter att ha tackat Gud gav han alla av vinet och sa: Drick av den alla, detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Vinet vi dricker idag symboliserar Kristi blod, och att han ger oss syndernas förlåtelse.
Efter avslutad måltid gick de ut till Olivberget och Petrus fick höra något han aldrig velat höra. Det var nämligen han som skulle förneka Jesus. Innan tuppen hade galt tre gånger samma natt så skulle detta ske innan soluppgången.
De fortsatte sin färd till en plats som hette Getsemane, där bad Jesus dem att vänta medan Han själv gick iväg för att be. Han tog med sig Sebedaios båda söner och Petrus. Till dem sa han de skulle vaka med Honom. Fast då han kom tillbaka från bönen upptäckte Han att alla sov. Han väckte dem och menade att anden var svag men att de skulle uthärda prövningen genom att hålla sig vakna.
Återigen gick han iväg för att be och denna gång visste Han säkert att det snart skulle ske.
Medan Jesus talade till de nyvakna lärjungarna anlände Judas. Han hade kommit överrens med soldaterna att den mannen som han kysste skulle vara Jesus. Och han kysste Jesus. Härifrån har vi hämtat det myntade uttrycket Judaskyssen, och det har en mycket negativ innebörd. Soldaterna grep Jesus och han blev ställd inför rådet.
Det visade sig att Petrus samma natt blev igenkänd som en av Jesu lärjungar och då folkmassan kom närmare kände han sig hotad. Tre gånger förnekade han sin mästare innan han flydde därifrån, strax därefter gick solen upp.
Romarna hade egentligen inget otalt med Jesus, istället fanns de somliga som fascinerades av Honom. Fast det judiska rådet var inte att leka med, alltså hade de hamnat i en trist situation. Antingen kunde de döma Jesus utifrån judiska anklagelser, eller så kunde de helt enkelt släppa Honom fri. Men det skulle förmodligen resultera i ett uppror. Så man lät folket välja.
Det fanns visserligen en tradition som infann sig varje år just vid denna tidpunkt, och det var att folket kunde få utse en fånge som skulle frias. När ståthållaren Pontius Pilatus ställde Jesus mot Jesus Barabbas, ja han hette faktiskt också Jesus, valde folket Barabbas. Jesus blev pryglad och utlämnad till att korsfästas.
De förde iväg Honom. Hans mantel kastade de åt sidan och hängde istället en röd soldatkappa över axlarna. Sedan vred de ihop en krans av törne som de tryckte ner på huvudet. Sist stack de en käpp i Hans hand innan de föll ned på knä och med hånfulla röster sade: ”Leve judarnas konung”.
De fortsatte och vara elaka och spottade honom i ansiktet. De slog med käppen på hans blodiga huvud, för att till sist slita av honom kappan och tvinga iväg Honom på Hans sista vandring i livet.
Mot korsfästelsen.
Vägen mot Korsfästelsen
Jesus tvingades att vandra hela vägen på Via Dolorosa med korset på rygget till en plats som heter Golgata (skalleberget). Vägarna kantades av människor. En del av dom skrek elaka saker, fast det fanns också de som bad med tårar i sina ögon över Hans liv. Vid ett tillfälle bröt sig en man loss från massan.
Han sprang fram till Jesus och ville hjälpa till att lätta på bördan. Men blev omgående bortmotad av de romerska soldaterna. Snart var de framme. Och väl på plats gav soldaterna Jesus vin att dricka, det var bara det att vinet var blandat med galla och smakade surt så Jesus drack bara lite grann.
Två kors var redan resta, och när de hade rest det sista och korsfäst Jesus så delade de på Hans kläder som de sedan drog lott om. Ovanför Jesus huvud hade man satt upp en skylt där det stod:
INRI – Iesus Nazarenus, Rex Iudaeorum. Jesus från Nasaret, judarnas konung.
Den sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden som varade i tre timmar.
Vid den nionde timmen ropade Jesus med hög röst: ”Eli, Eli, lema sabachtani?
Det betyder ungefär: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?
Några som stod vid sidan hörde detta och sa att Han ropade på Elia.
Soldaterna spände fast en svamp på en käpp, svampen var doppad i surt vin, för att Han skulle få dricka.
Men än en gång ropade Jesus samma ord och gav sedan upp andan. I samma stund brast förhänget i templet i två delar. Marken skakade av en enorm jordbävning. Klipporna rämnade och gravarna öppnades. Många av de döda uppväcktes och lämnade gravarna. De vandrade in mot den heliga staden och kunde ses av alla.
När officerarna och de andra såg vad som hände blev de skrämda och menade det fanns ingen som kunde åstadkomma detta om inte Jesus hade varit Guds son.
Senare på kvällen kom en rik man till staden. Han hette Josef och var från Arimatai och hade varit hemlig lärjunge till Jesus. Han bad Pilatus om att få ta ner Jesus. Soldaterna plockade ned Jesus kropp och Josef tillsammans med Maria från Magdala och Maria – Jesu mor lade ned Jesus på en huggen stenbrits i graven efter att de hade lindat honom i lindor.
Sedan förseglade de graven med en stor sten.
Då dagen grydde begav de sig till graven fast nu stod där några överstepräster och bevakade ingången för de hade hört Jesus säga att han efter tre dagar skulle uppstå. Nu var ju det inget de ville riskera för de var rädda för att allt som sagts om Jesus skulle vara sant. Samtidigt ville de inte att någon skulle kunna röva bort kroppen och sedan påstå att Jesus verkligen hade uppstått. Med Pilatus hjälp fick de därför graven att bevakas av romerska soldater, natt som dag.
Efter sabbaten tidigt på morgonen den första veckodagen kom de båda Mariorna vandrande då marken helt plötsligt skakade under deras fötter.
Vakterna blev så vettskrämda då de såg att det var en ängel som kom ned från skyn att de stendog på fläcken.
Till Mariorna sa ängeln att de inte skulle vara rädda, utan de skulle bege sig till graven där Jesus som blev korsfäst hade legat begraven.
Han fanns nämligen inte kvar för han var nu uppstigen. När kvinnorna kom fram till graven och såg att den var tom sprang de jublande glada iväg för att berätta den underbara nyheten. Jesus var uppstånden – precis som det var sagt. På så sätt kunde den kristna tro leva vidare – än i våra dagar.
Påsken firas alltså utifrån Jesu Kristi lidande, död och uppståndelse.
Ni har säkert hört att man säger att ”Han dog för våra synder skull”? Och det gjorde han. All synd som vi hade inom oss, allt vi hade skuld till, det tog Han på sig för att befria oss människorna från det. Utan att tänka på sig själv.
Synden är den som fortfarande skulle finnas kvar efter syndafallet.
Men, Jesus hade också hopp om att mänskligheten skulle lära sig något av hans tid på jorden. Vad han med detta ville tala om var att kärleken är den största kraften och att man genom kärlek kan besegra det onda. Finns det ingen ondska så finns det heller ingen synd.
Visste Du att förutom de fyra evangelierna så har man 1945 funnit ett femte? En man vid namn Mohammed fann en gammal nedgrävd urna med dokument på en plats som heter Naq Hammadi.
Det är ett evangelium man tror är skrivet av Jesus själv. Den katolska kyrkan vägrar att acceptera dessa dokument och kallar dem kätteri för att innehållet i texterna tros vara av gnostiskt ursprung.
Själva dokumentet benämns som Thomasevangeliet och finns att läsa som ett särskilt dokument och inte i Bibeln.