Reformationen var inte bara en rörelse utan innehöll flera rörelser inom samma ram.
I en tid då enhetskulturen var på väg att upplösas följde en splittring, inte bara av en sociopolitisk karaktär utan också från ett andligt perspektiv.
Eftersom nya vetenskapliga rön presenterades, den geocentriska världsbilden ersattes av den heliocentriska, påverkade detta givetvis synen på människan och hennes plats i skapelsen, för att inte tala om värdet i hela den kosmiska skapelsen.
Katolska kyrkan motsatte sig denna världsbild eftersom de ansåg att jorden var universums mittpunkt då det överrensstämde med deras teologiska uppfattning om människans essentiella plats i skapelsen och världen.
Majoriteten av befolkningen levde på landsbygden i homogena samhällen med liten, om än ingen, kunskap om vad som hände utanför deras murar. När pesten skövlade liv sågs detta av många som ett straff av Gud varpå katolska kyrkan ytterligare befäste sin makt i samhället genom bland annat en ökad avlatshandel, mässor, bikt och botgöringar. Mot korruptionen inom kyrkan höjdes så småningom många missnöjda röster vilket sedermera ledde till att man började ifrågasätta Kyrkan som auktoritet.
Den nya världsbilden, liksom de geografiska upptäckterna, satte definitivt den tidigare auktoritära katolska kyrkan i gungning då den inte längre kunde svara mot människornas behov. Istället började människorna söka sig mot städerna. Handeln ökade och humanismen var ett nytt begrepp att bekanta sig med.
Reformationen är en europeisk rörelse, och efter 1533 får vi tre stora grenar; den reformativa Lutheranska rörelsen med Martin Luther, den reformerta Calvinistiska rörelsen grundad av Jean Calvin samt den Anglikanska rörelsen i England. Där var Martin Bucer den stora genomslagkraften eftersom han kom att få en fristad i Oxford 1548 och hjälpte ärkebiskopen i Canterbury – Thomas Cranmer – med reformationen av landet.
Den Katolska Kyrkans motdrag till reformationen var att låta Ignatius av Loyola grunda Jesuitorden 1534. En orden som tolkas vara en katolsk motreformation.
Hur stor spridning fick reformationen?
Till reformationen kan vi även infoga den reformerta rörelsen Zwinglismen som grundades av Huldrych Zwingli, en verksam präst i Zürich. Dock fick inte denna samma genomslagskraft.
Andreas Karlstadt, som vi kan se på bilden till vänster, verkade för en radikal variant av den lutherska läran i Martin Luthers frånvaro. Snart började han använda våld till att helga världen. Reformationen fick med det även ett revolutionärt ansikte.
Reformationens ideologiska centrum var beläget bland annat i Wittenberg och Heidelberg. Läran spreds delvis av ”reformerta lärjungar” och egna lärosäten grundades varför det tidigare centrum kom att bli decentraliserat.
Vilka områden kom då att bli viktiga befästningar för reformationen?
I Sverige fick rörelsen ett ansikte genom Olaus Petri som överförde de tankar och idéer den reformativa rörelsen bar på till svenska förhållanden. Han kallas för Sveriges reformator och hade reforma mässor i Storkyrkan i Stockholm. Första gången det hölls en svensk mässa i Stockholm var ca 1524. Faktum är att han utgav två handböcker om svensk reformatorisk gudstjänstgång. Därtill bröt han mot celibatskravet genom att ingå äktenskap. I etablerandet av en furstestat använde sig Gustav Vasa av reformationen.
Reformationen blev dock en segdragen historia och först vid Uppsala möte 1593 antogs konfessionen i landet att bli en evangelisk-luthersk. Gustav II Adolf förstärkte detta beslut 1611 då han i sin kungaförsäkran återigen betonade landets konfession. Med det var reformationsprocessen i Sverige slut.
Uppsala Mötes beslut finns att beskåda på Biblioteket Carolina Rediviva, Uppsala Universitet, där även Silverbibeln – Codex argenteus finns.
Silverbibeln är trots sitt namn ingen fullständig bibel utan en nedteckning av de fyra evangelierna, ett evangeliarium. Den skrevs i Italien i början av 500-talet på tunt purpurfärgat pergament av mycket hög kvalitet med guld- och silverbläck. Magnus Gabriel De la Gardie skänkte boken till Uppsala universitet 1669.
2011 fördes den in på Unescos register över världsminnen.
Spridningen av de reformerta tankarna skedde sida vid sida med utvecklingen av dels ekonomin och politiken som de sociala förhållandena i städerna. Reformationen kom att bli en stadsreformation. Ungefär tre fjärdedelar av städerna i Tyskland blev reformerade. Stadsfolket vände sig mot påvekyrkans universella makt, det ville ha mer inflytande över vilka de hade som själasörjare vilket ledde till att klostren så småningom avskaffades i de lutherska provinserna.
Eftersom mycket av handeln fanns där ekonomin fanns var det i städerna som många kom i kontakt med den nya läran. Lärosätena expanderade och bidrog till att rörelsen spreds likt ringar på vattnet. Reformationen fick även draghjälp i och med godkännandet av den lutherska konfessionen vid den Augsburgska religions och landsfreden 1555.
Nu spreds rörelsen över hela statsprovinser. Vi ska med detta inte förglömma Jean Calvin i Genève och Huldrych Zwingli i Zürich. Deras rörelser var även stadsreformatoriska vilka i sig bidrog med ytterligare kritik mot den påvestyrda kyrkan även om respektive lära varken överensstämde med varandra som med den lutherska.
Det fanns med andra ord inga tveksamheter om att den katolska kyrkan börjat spela ut sin roll som institution. Att många invånare i städerna överhuvudtaget övergick till de reformatoriska rörelserna handlade om en så enkel sak som makt.
De ville erövra kyrkans makt.
Den Evangelisk-Lutherska ideologin är den enda som menas vara reformativ (även om de alla till en början var reformerta). Kalvinismen, Zwinglismen och andra efterföljande rörelser är reformerta rörelser.
För att förstå reformationens spridning måste vi också förstå det ömsesidiga beroendet mellan stat och kyrka – konfession.
Politiskt utnyttjades reformationen för egen vinning skull, även om det i många fall skedde med tvång, ibland via krig. Ett konfessionsbyte kunde öka kassaklirret i stadskassan liksom att bibehålla en god relation med grannlandet eller furstedömet om denna var av samma konfession vill säga. Det fanns således mycket att vinna på att driva igenom reformen i det egna landet. Då det tidiga centrum låg i Tyskland, som hade ett gott teologiskt samt akademiskt rykte, borgade detta för spridningen i ett första skede via boktryckarkonsten och de teologiska fakultet/universitet som redan fanns och i ett andra skede genom grundandet av nya lärosäten.
Bortsett de reformerta lärjungarna var det också handeln med de omgivande länderna som förde med sig idéerna, dessa internaliserades sedan hos människorna och så var spridningen i full gång. Därför handlar reformationen inte enbart om teologi.