Uppsala möte blev reformationens slutgiltiga utformning i landet och dessutom en provokation mot kungen. När Johan III avled 1592 och efterträddes av den katolske Sigismund var därför Sverige förberett. Sigismund skulle inte få inta tronen villkorslöst. Först handlade det om krigspolitiken, som sedermera fokuserades kring religionsfrågan. Hertig Karl tillsattes som rådsman vilket även bekräftades vid riksdagen i Söderköping 1594.
Ändock skulle detta komma att ogiltighetsförklaras av kungen varpå konflikter trappades upp. Resultatet återspeglas i Slaget vid Stångebro år 1598. Sigismund fördrevs från Sveriges tron året därpå.
Vid riksdagsmötet i Linköping år 1600 tog Hertig Karl över Sveriges styrelseskick varpå Sigismunds anhängare blev avrättade. Därtill ville han införa biskopsämbetet inom ramen av den världsliga maktapparaten i ett försök att minska dess inflytande genom att göra inskränkningar i consistorium regni – den svenska kyrkoförfattningens teori och praxis.
Ur ett konsoliderande perspektiv kan man säga att i konfessionen var det teologiska engagemanget för honom ett måste för att nå de mål vilka inte var av en teologisk aspekt. Prästerskapet menade att han var kalvinist eftersom han enbart erkände Confessio Augustana i sin kungaförsäkran 1604 och inte vad som beslutats vid Uppsala möte 1593 och skulle på grund av detta inte hävda ubikvitet och realpresens.
Emellertid var vissa av Karls läror gamla bruk från Olaus och Laurentius Petris tid. Han valde därför att besvara dem med att ”Guds ord är hans utgångspunkt”, Sola Scriptura. Historiskt kallas denna händelse för Linköpings blodbad och är tillsammans med Stockholms blodbad två grundstenar för den svenska reformationen. Med det är Sverige definitivt inne i konfessionaliseringens tid.
Hertig Karl blev Karl IX och regerade mellan 1599 fram till 1611 då Gustav II tog över. Även han bekräftar den svenska kyrkan som en luthersk-evangelisk bekännelsekyrka. På grund av åldern styr Axel Oxenstierna Sverige i en så kallad förmyndarregering. Gustav II ville bilda consistorium generale, en sorts kyrklig överstyrelse vilken till hälften skulle innehålla lekmän.
Först 1680 avsäger sig prästerna consistorium regni på frivillig basis. 1686/87 fick Sverige en kyrkolag vilken överordnande den världsliga rätten enligt den lutherska statsläran som praecipum membrum ecclesiae samt defensor utriusque tabulae – ”väktaren av de båda tavlorna” i vilken Karl XI personifierades summos epicospus.
Det här innebär att staten mer och mer tar över kyrkans angelägenheter. Libro Concordio innehåller den från Västerås 1527 antagna recess om Guds heliga ord, de tre gamla bekännelsesymbola, Confessio Augustana samt Uppsala mötes beslut 1593.
Konkordiboken syns nu åter vara aktuell, i 1611 års skolförordning skulle alla pojkar äga ett exemplar. Det 30-åriga kriget 1618-1648 var ett religionskrig som vid den Westfaliska freden innebar att svensk överhet även blev tysk överhet varför man ville ha religionsfrågan klar och tydlig.
Kristinas konverterande till katolicismen och abdikering 1654 sågs som ett hot. Synkretism gällande kalvinism och lutheraner var ett annat. 1655 års religionsstadga är därmed en klar avgränsning mot andra religioner. Tiden mellan 1610 och 1680 drevs nämligen kyrkoordningen framåt på grund av detta.
I religionsplakatet 1663 nämns förutom det tre gammaltestamentliga symbola och Confessio Augustana även Konkordieboken. I praktiken innebar det en interkonfessionell prägel mellan katoliker, kalvinister och lutheraner grundad på Uppsala kyrkomöte samt Örebro artiklar 1586. I början av 1700 talet lever dock Sverige fortfarande kvar i enhetskyrkans tid, men nu börjar förändringen.
Karl XII dör och med det karolinska enväldet. Franska revolutionen 1789 för med sig begreppet liberalism och innebär under frihetstiden 1720-1772 minskad makt för kungen. Uppkomsten av politiska partier tillsammans med upplysningen ställer nya krav på religionen. Samhället börjar moderniseras, toleransen ökade och med denna även grunden för sekulariseringen.
Som ett resultat härav träder väckelsen pietismen fram. Till Sverige kom den bland annat via svenskarna i de ryska fånglägren från Tobolsk. Gustav III bidrog till större religionsfrihet, dock medförde det nya religionssanktioner. Alla goda medborgare var de som uppbar den ”rätta” religionen varför toleranspolitiken som fördes egentligen innebar inskränkningar för dem som inte delade samma tro. Så länge man praktiserade sin religion i hemmet utgjorde man inget hot mot samhällets ordning.
Barn till föräldrar med annan religion var tvungna att inordna sig den lutheranska tron. Religiösa blandäktenskap sågs därför inte med blida ögon. I Baltikum och Finland fanns dessutom en rysk ortodox minoritet. Man ville inte ha några präster från Ryssland.
Landet började även få en annan överhet, den belästa republiken – Res Publica litteraria. Från 1705 var det ett års pliktstudier i Greifswald för alla studenter i Sverige likt en vaccination mot den växande pietismen. Därför infördes konventikelplakatet 1726, vilken för deras del betydde en intrakonfessionell prägel. Deras strikta laglydiga syn utifrån Bibelns ord verkade även på deras sociala liv vilket mynnade ut i praxis pietatis.
Hustavlans treståndslära existerade inte för dem. Andra viktiga kommande reformer för landet var storskiftet 1757, enskiftet, 1807 samt laga skifte 1827.
Fortfarande stöder man sig dock på 1668 års kyrkolag. Under 1800 talet växer sig frikyrkorna och väckelserörelsen allt starkare vilket fick till följd att konventikelplakatet avskaffades 1858.
Reformationen är nu ett återkommande tema i både historia och opera som en identitetsskapande faktor. De svenska landskapen förändrades i och med reformen om laga skifte eftersom den sociala strukturen, vilken vilade på den gamla lutherska kyrkligheten, försvann. I realiteten ledde detta till hustavlans ”död” men gav näring till en för reformationen tolkad ”recapitulatio” vilket kortfattat kan förklaras som en ”reduktion till det ursprungliga innehållet där Jesu lära blev harmonin mellan förnuft och uppenbarelse”.
Konfessionaliseringen som börjar 1560 slutar 1951 då vi fick lagen om allmän religionsfrihet. Jag vill även tillägga att den av Gustav Vasa skrivna testamente om tronföljden i Sverige tillkom nya förändringar vid två tillfällen. Den ena i samband när Jean Baptist Bernadotte valdes till kronprins i Sverige 1810 samt den stora andra förändringen då även kvinnor enligt 1979 års successionsförordning kan ärva tronen.
Därmed fick vi ett brott i kontinuiteten, dock måste bekännelsegrunden fortfarande vila på den evangelisk-lutherska tron. År 2000 blev den definitiva brytningen mellan stat och kyrka. Statskyrkan som försvann kallas därefter Svenska Kyrkan.